Att bada naken i havet är skönt. Tycker jag. Att sola naken är också skönt och skapar en jämn bränna på kroppen. Upplever jag. Att bada och stoja och dyka i baddräkt går an. Den sitter som ett smäck på kroppen. Anser jag. Men de flesta kvinnor travar av egen fri vilja runt i bikini- som inte skapar jämn bränna och allt som oftast inte sitter som ett smäck efter fri vattenlek. Men visar upp din kropp till allmän beskådan och bedömning. Det kallas självständighet och frihet för kvinnan och hennes kropp och egna sexualitet. Att bära burka och hijab anses av bikiniförespråkare oftast vara tecken på kvinnoförtryck.
Att jag tänkte på det var ett inlägg av Jennifer Wegerup i Aftonbladet där hon anser att slöjan är ett strukturellt kvinnoförtryck. Jag tycker hon har rätt. Men att hon missar det västerländska strukturellt betingade kvinnoförtrycket. Kanske för att det inte är belagt med böter eller fängelsestraff att vägra bikini- men det bästa förtrycket är ju det osynliga. När slavarna själva blir idébärare av slaveriet. Då är maktfullkomligheten total.
Och där har kapitalismen och det patriarkala västerlandet varit enorm framgångsrika.
Visst kan det finnas individuella kvinnor som är starka och väljer att ha slöja. Precis som det finns starka kvinnor som finner bikinplagget skönt och användarvänligt.
Men jag anser att bägge plaggen är uttryck för att kvinnan har en underordnad ställning gentemot mannen. I bägge fallen blir väldigt ofta hon ett objekt- väldigt synligt och osynligt- men likt förbannat ett objekt för mannens ögon och bedömning. Och ägande och tillträde. Så tänker jag- för när jag ser de olika kvinnokropparna på stranden så ser jag också så mycket rädsla och egenförakt- och segerviss ung triumf. Inte glädje utan triumf på andras bekostnad.
En naken kropp är vacker i havet . Och stark och skön! En naken människas kropp kan bli ett eget subjekt. En upplevelseorganism. En naken kropp är erotisk och sensuell- när den är sina alldeles egen.
Att vara utstyrd i det ena eller det andra är att vara ofri, tycker jag. Att verkligen välja själv är som att alltid befinna sig på en öde ö- vad tar jag på mig då? Höga klackar? Knappast. Slöja- om det gassande sol, kanske. Bikini- varför då?
Den sortens valfrihet är otänkbar idag- för den är nämligen strukturellt fri från förtryck och maktens klåfingrighet.
Att jag tänkte på det var ett inlägg av Jennifer Wegerup i Aftonbladet där hon anser att slöjan är ett strukturellt kvinnoförtryck. Jag tycker hon har rätt. Men att hon missar det västerländska strukturellt betingade kvinnoförtrycket. Kanske för att det inte är belagt med böter eller fängelsestraff att vägra bikini- men det bästa förtrycket är ju det osynliga. När slavarna själva blir idébärare av slaveriet. Då är maktfullkomligheten total.
Och där har kapitalismen och det patriarkala västerlandet varit enorm framgångsrika.
Visst kan det finnas individuella kvinnor som är starka och väljer att ha slöja. Precis som det finns starka kvinnor som finner bikinplagget skönt och användarvänligt.
Men jag anser att bägge plaggen är uttryck för att kvinnan har en underordnad ställning gentemot mannen. I bägge fallen blir väldigt ofta hon ett objekt- väldigt synligt och osynligt- men likt förbannat ett objekt för mannens ögon och bedömning. Och ägande och tillträde. Så tänker jag- för när jag ser de olika kvinnokropparna på stranden så ser jag också så mycket rädsla och egenförakt- och segerviss ung triumf. Inte glädje utan triumf på andras bekostnad.
En naken kropp är vacker i havet . Och stark och skön! En naken människas kropp kan bli ett eget subjekt. En upplevelseorganism. En naken kropp är erotisk och sensuell- när den är sina alldeles egen.
Att vara utstyrd i det ena eller det andra är att vara ofri, tycker jag. Att verkligen välja själv är som att alltid befinna sig på en öde ö- vad tar jag på mig då? Höga klackar? Knappast. Slöja- om det gassande sol, kanske. Bikini- varför då?
Den sortens valfrihet är otänkbar idag- för den är nämligen strukturellt fri från förtryck och maktens klåfingrighet.
RSS Feed
