Såg Vetenskapens värld igår om där Michael Mosley testade att äta mycket kött. Programmet poängterade att man inte kunde generalisera då testet bara gjordes på en människa- men man berättade om olika rapporter som påvisade lite olika resultat om huruvida rött och processat kött är farligt för vår hälsa.
Michael Mosleys kropp tålde uppenbarligen inte kött något nämnvärt. Andra hävdar motsatsen. De mår bra av kött- men inte sädesslag och raffinerade produkter.
Kanske vi får inse att generaliseringens tidevarv är över. Alla larmrapporter gäller inte alla.
Nu väntar oss kaos och mångfald – det känner jag inom mig , och därmed torde tiden vara inne för att utgå från sig själv. Skapa egen sanning och liv. De kommer säkerligen påminna om varandra i mycket- våra liv och sanningar -- men individualismen är här för stanna. Ansvar och frihet att vara sig själv.inte konsument, medborgare, inte svart inte vit,inte man inte kvinna. Bara vara människa. Organiskt och självmedvetet Liv.
Många rynkar på näsan åt individualism och blandar ihop den med egoism och en arena för den starke mot den svage. Borglig politik och marknadsandelar Hjärtlös roffarkapitalism. Men vad som verkar vara styrka på kort sikt, visar sig ofta i livets paradox vara ett svaghetstillstånd, som tenderar att bli kroniskt. Att vara rik och mäktig i toppen av en byggd pyramid- tycks mig skuggas av en förlamande rädsla att bli fattig och maktlös…att falla av och ut ur bild. Lyckoforskning pekar ju på att få upplever lycka efter 30 000 kr i månadslön (svensk nutidsforskning, alltså) Men det kanske också bara är en tendens- inte den absoluta sanning som omfattar alla och en var.Några kansler upplever den skiraste och renaste glädjen av att käka guldpengar med andras blod på- vad vet jag?
Generalisering funkar i stora volymer- men mitt liv är inte mätbart i volym. Utan mäts i kvalité och innehåll. Av mig själv. Av mitt eget hjärta och egna själ. Så kanske är det så för en och annan till här på jorden
Jag skrev ju för ett tag sedan en skapelseberättelse. Kanske det är dags att vi alla formulerar vårt egna universum och skapelse.
Forna tiders religioner och gudsuppfattningar säger mer om människorna som levde då-vilket i och för sig är intressant- men säger ytterst lite om min Gud och meningen med mitt liv. Det stora livsmysteriet får varje människa lösa alldeles själv, tror jag. Vem är jag.? Varifrån och varthän? En oerhört spännande pusseldeckare- att leta ledtrådar i vem jag är.
En helt fantastisk möjlighet att lära känna sig själv. Livet. Meningen. Hitta havet i droppen och droppen i havet. Plantera den godaste frukten – inte äta fallfrukt efter forna tiders maktstrukturer. Se paradoxerna vi lever i ochutefter .Hur vi stannar i våra burar fastän dörren öppnats för längesedan.
Att börja känna tryggheten i friheten. I mig själv. Inte i min ständigt förändrade omgivning. För den är alltid stadd i förändring- och kommer troligen så förbli. En livsparameter att förhålla sig till alltså.Den andra parametern är Jag.
Än så länge.
Michael Mosleys kropp tålde uppenbarligen inte kött något nämnvärt. Andra hävdar motsatsen. De mår bra av kött- men inte sädesslag och raffinerade produkter.
Kanske vi får inse att generaliseringens tidevarv är över. Alla larmrapporter gäller inte alla.
Nu väntar oss kaos och mångfald – det känner jag inom mig , och därmed torde tiden vara inne för att utgå från sig själv. Skapa egen sanning och liv. De kommer säkerligen påminna om varandra i mycket- våra liv och sanningar -- men individualismen är här för stanna. Ansvar och frihet att vara sig själv.inte konsument, medborgare, inte svart inte vit,inte man inte kvinna. Bara vara människa. Organiskt och självmedvetet Liv.
Många rynkar på näsan åt individualism och blandar ihop den med egoism och en arena för den starke mot den svage. Borglig politik och marknadsandelar Hjärtlös roffarkapitalism. Men vad som verkar vara styrka på kort sikt, visar sig ofta i livets paradox vara ett svaghetstillstånd, som tenderar att bli kroniskt. Att vara rik och mäktig i toppen av en byggd pyramid- tycks mig skuggas av en förlamande rädsla att bli fattig och maktlös…att falla av och ut ur bild. Lyckoforskning pekar ju på att få upplever lycka efter 30 000 kr i månadslön (svensk nutidsforskning, alltså) Men det kanske också bara är en tendens- inte den absoluta sanning som omfattar alla och en var.Några kansler upplever den skiraste och renaste glädjen av att käka guldpengar med andras blod på- vad vet jag?
Generalisering funkar i stora volymer- men mitt liv är inte mätbart i volym. Utan mäts i kvalité och innehåll. Av mig själv. Av mitt eget hjärta och egna själ. Så kanske är det så för en och annan till här på jorden
Jag skrev ju för ett tag sedan en skapelseberättelse. Kanske det är dags att vi alla formulerar vårt egna universum och skapelse.
Forna tiders religioner och gudsuppfattningar säger mer om människorna som levde då-vilket i och för sig är intressant- men säger ytterst lite om min Gud och meningen med mitt liv. Det stora livsmysteriet får varje människa lösa alldeles själv, tror jag. Vem är jag.? Varifrån och varthän? En oerhört spännande pusseldeckare- att leta ledtrådar i vem jag är.
En helt fantastisk möjlighet att lära känna sig själv. Livet. Meningen. Hitta havet i droppen och droppen i havet. Plantera den godaste frukten – inte äta fallfrukt efter forna tiders maktstrukturer. Se paradoxerna vi lever i ochutefter .Hur vi stannar i våra burar fastän dörren öppnats för längesedan.
Att börja känna tryggheten i friheten. I mig själv. Inte i min ständigt förändrade omgivning. För den är alltid stadd i förändring- och kommer troligen så förbli. En livsparameter att förhålla sig till alltså.Den andra parametern är Jag.
Än så länge.
RSS Feed
