Det är svårt detta med hur vi kvinnor ska klä oss. Ha håret. Var vi ska ha hår någonstans.
I en del av världen ska hela kvinnokroppen vara täckt och helst aldrig lämna hemmet- i en annan del av världen skall kvinnokroppen vara så gott som ständigt avklädd och helst inte lämna sängen. Och aldrig skall den åldras och blomma ut och färdigt- utan ständigt vara i knoppande
För att inte tala om håret. Alla ska ha mycket hår på huvudet- oavsett om de ska synas eller inte. Men de där hårstråna som växer av sig själv på kvinnokroppens övriga delar – de skall bort- med våld och smärta om så behövs.
Att de skulle finnas där av en anledning tycks ingen fundera på….
Eller om kvinnor själva skulle vilja välja alldeles själva vilka kläder hon vill ha för för stunden, efter vädret och för vilken funktion. Att handla i bikini eller burka känns lika fånigt opraktisk. En dålig hårdag kan ju en hijab vara till nytta- liksom att få vara tunnklädd en varm dag. Eller kunna bada naken när havet lockar- för bada i bikini är nämligen också väldigt opraktiskt.
Det enda som är sig likt – det är att det är det andra könet som bestämmer hur kvinnor skall ta sig ut. Och de allra flesta kvinnor följer detta utan att ifrågasätta med vilken rätt männen tar sig med våra kroppar.
För att vara tvungen att passa in och bära bikini är lika förtryckande som tvingas bära horder av tygsjok och med nät för ögonen. Men eftersom de flesta av oss i väst något år eller så var normen- ung knoppande kropp som uppskattades i avklätt tillstånd- så har vi väldigt svårt att se förtrycket i att bära bikinin.
Och då krävs mod och systerskap att våga bestämma själva- utan att fråga mannen om lov och godkännande. Och det modet är fortfarande inte särskilt utbrett.Inte ens hos kvinnorna i väst.