Efter fyra års minnesförlust eller vad det nu är politiker i maktställning gör mellan valen- så är alla politiker plötsligt sylvassa. På tårna, hela bunten. Med vidöppna ögon och med hög röst låter de tala om
att skolan inte fungerar
att det inte finns bostäder
att jämställdheten haltar betänkligt
att miljön är hotad
att gamla behandlas ovärdigt
att unga saknar jobb
…… och lite annat smått och gott
Ett par saker pratas det dock inte så mycket om;
Till exempel att de som har arbete håller r på att jobba ihjäl sig. Troligtvis skulle detta väcka liv i debatten om friår eller sextimmarsarbete eller dela -med -dig -av vettiga -och meningsfulla- jobb. Istället jagas folk med blåslampa för köa för att få ett undermåligt uselt betalt meningslöst jobb- bara för att få tillhörighet. Folk utan jobb och pengar skall nämligen skämmas för att de är utan. Att kapitalismen bygger på att sålla agnar från vetet i form av en reservresurs som kan ersätta dig om du är uppkäftig- är ett gammalt beprövat knep som beskrivs mycket bra i John Steinbecks Vredens Druvor-verkar dämpande på den grupp som ”fått” jobb. Folk längs ner i hierarkin har alltid haft svårt att få solidariteten att räcka till, när nöden och döden finns runt en hela tiden.
Men vi pratar inte klass och solidaritet eller kapitalism längre. De är tabubelagda i marknadsfrihetens tidevarv, tycks det mig
Sedan talas det i princip inte om familjen Wallenberg, utom i ETC. Wallenberg som i princip äger Sverige rent ekonomiskt och därmed makten. Tyvärr funkar inte demokratin i såna här fall. Vi kan nämligen inte rösta bort dem- de står ovanför sådant som val och demokrati. De befinner sig knappt på samma planet- men de får frukterna av allas arbete på något vis.
Inte ens Vänstern pratar något nämnvärt om Sveriges rikaste och mäktigaste. De liksom Socialdemokratin verkar ha gett upp tanken på att det ens går att göra något åt den yttersta orättvisan och dess sociala konsekvenser.
Ledsamt och ruskigt på samma gång känner jag inför denna brist på vision.
Ibland undrar jag om de upplysta Jesus eller Buddha skulle brytt sig om att rösta – det känns som om demokratin och dagens partier befinner sig i en korpserie- där alla viktiga beslut redan tagits av rikedomens elitskikt- de som bara spelar i Champions League och ingen annanstans.Det känns som om Buddha och Jesus skulle ha viktigare saker för sig än följa TV:s valdebatter. Typ bara vara- och sprida ljus runt sig. Känns bra mycket mera handlingskraftigt och vettigt, tycker jag.
En pessimistisk text blev det idag- ja- men det är så jag ser på "valet" - ett spektakel där vision och den reella verkligheten lyser med sin frånvaro.
Men det behöver ju inte alltid vara så, eller hur? Inte om vi är några som inte vill ha det så!! För mänsklighet finns det nämligen inga större hinder för tillväxt. Vi använder tydligen bara en bråkdel av vår hjärna och vårt DNA-program är tydligen inte färdigprogrammerat, som jag förstått det- det ger mig hopp om vår framtid!!! Vad månde hända när vi börjar använda vår egentliga kapacitet?
att skolan inte fungerar
att det inte finns bostäder
att jämställdheten haltar betänkligt
att miljön är hotad
att gamla behandlas ovärdigt
att unga saknar jobb
…… och lite annat smått och gott
Ett par saker pratas det dock inte så mycket om;
Till exempel att de som har arbete håller r på att jobba ihjäl sig. Troligtvis skulle detta väcka liv i debatten om friår eller sextimmarsarbete eller dela -med -dig -av vettiga -och meningsfulla- jobb. Istället jagas folk med blåslampa för köa för att få ett undermåligt uselt betalt meningslöst jobb- bara för att få tillhörighet. Folk utan jobb och pengar skall nämligen skämmas för att de är utan. Att kapitalismen bygger på att sålla agnar från vetet i form av en reservresurs som kan ersätta dig om du är uppkäftig- är ett gammalt beprövat knep som beskrivs mycket bra i John Steinbecks Vredens Druvor-verkar dämpande på den grupp som ”fått” jobb. Folk längs ner i hierarkin har alltid haft svårt att få solidariteten att räcka till, när nöden och döden finns runt en hela tiden.
Men vi pratar inte klass och solidaritet eller kapitalism längre. De är tabubelagda i marknadsfrihetens tidevarv, tycks det mig
Sedan talas det i princip inte om familjen Wallenberg, utom i ETC. Wallenberg som i princip äger Sverige rent ekonomiskt och därmed makten. Tyvärr funkar inte demokratin i såna här fall. Vi kan nämligen inte rösta bort dem- de står ovanför sådant som val och demokrati. De befinner sig knappt på samma planet- men de får frukterna av allas arbete på något vis.
Inte ens Vänstern pratar något nämnvärt om Sveriges rikaste och mäktigaste. De liksom Socialdemokratin verkar ha gett upp tanken på att det ens går att göra något åt den yttersta orättvisan och dess sociala konsekvenser.
Ledsamt och ruskigt på samma gång känner jag inför denna brist på vision.
Ibland undrar jag om de upplysta Jesus eller Buddha skulle brytt sig om att rösta – det känns som om demokratin och dagens partier befinner sig i en korpserie- där alla viktiga beslut redan tagits av rikedomens elitskikt- de som bara spelar i Champions League och ingen annanstans.Det känns som om Buddha och Jesus skulle ha viktigare saker för sig än följa TV:s valdebatter. Typ bara vara- och sprida ljus runt sig. Känns bra mycket mera handlingskraftigt och vettigt, tycker jag.
En pessimistisk text blev det idag- ja- men det är så jag ser på "valet" - ett spektakel där vision och den reella verkligheten lyser med sin frånvaro.
Men det behöver ju inte alltid vara så, eller hur? Inte om vi är några som inte vill ha det så!! För mänsklighet finns det nämligen inga större hinder för tillväxt. Vi använder tydligen bara en bråkdel av vår hjärna och vårt DNA-program är tydligen inte färdigprogrammerat, som jag förstått det- det ger mig hopp om vår framtid!!! Vad månde hända när vi börjar använda vår egentliga kapacitet?
RSS Feed