Jag undrar om detta med vår otroliga förmåga att lura oss själva är medfött eller är ett inlärt beteende..
En instinkt som växt fram och som nu liksom blivit en del i arten homo sapiens DNA.
Eller ett sätt att slippa ansvar att växa genom ickehantera.
En finurlighet som leder oss att upprepa destruktiva mönster privat liksom strukturellt.
Idag är det 100 år sedan första världskriget avslutades med orden Aldrig mera krig.
Miljoner människor dog i skyttegravar, av sina skador och epidemier som följde på kriget.
Många människor var läskunniga 1918. Det fanns en begynnande kunskap om världen runt omkring. Och om människors psyke.
Men 1918 blev snarare starten på ett århundrade fyllt av krig, terrorism och blodiga konflikter över hela världen.
Vi skriver 2018-11-11 idag. Det pågår krig i Syrien, upptrappad konflikt mellan Iran och USA och Iran och Irak. Turkiet och Saudiarabien. I Afghanistan krigar talibaner med eller mot sina egna med USA ibland på ena, ibland på andra sidan. USA och Rysslands Trump och Putin mullrar på med hot och fler vapen. Och så vidare och så vidare. Vi ser våldet i våra egna stadsdelar där unga män dör i gäng och drogkrig och kvinnor fortsätter misshandlas till döds i sina hem.
Freden och friheten är på väldigt många platser bara tomma ord. Varför kan vi inte skapa fred? Varför vill vi inte ha fred? Vem tjänar på våldet och hatet och alla vapen?
Vem är det som finurligt lurar sig själv att de de gör inte spelar någon roll?
Samma fenomen gäller klimatet; Preem i Lysekil får bygga ut sitt raffinaderi som kommer vara Sveriges i särklass största fossila miljöbov Det beslutar kommunen och Sverige satsa på 2018 medan unga Greta Thunberg som ska leva sitt liv på planeten får rådet att gå tillbaka till skolan istället för klimatstrejka. Är det verkligen hon som ska lära sig något?
Eller är det maktens spelare i Preem och i Lysekils kommun som finurligt försöker spela bort sitt ansvar för klimatet och planeten och kommande generationers liv- som skulle behövt några år till i skolbänken eller spendera timmar hos psykologen för se vad de faktiskt gör?
Också till oss alla vanliga som dag efter dag blundar från kunskapen om vem vi är och varför vi oförtrutet upprepar samma gamla mönster och misstag och hoppas på ett annat resultat i vardagen , i relationer eller på arbetsplatser.
Hur finurliga är vi inte när vi försöker bortförklara oss själva att vi hellre väljer att göra fel än annorlunda?
Will we ever learn??
RSS Feed
