När vi kom in på huvudgatan i den lilla byn Cerfignano - så undrade jag vad den hette. Våra guider ryckte på axlarna och sade det visste dom inte- den är bara huvudgatan, liksom. Finns ingen annan, så alla vet.
Två kvarter bakom byns ståtliga kyrka bor jag nu .En bakgata i en by som Gud glömde. Mitt ute i olivlundar och ruiner finns några hus. Så pass många att man kallar det för by. Det är tyst. Mycket tyst för att vara Italien
Det här är In the middle of nowhere
Få rör sig ute i byn. En och annan tant. En farbror här. En farbror där. Ett par busungar på cykel.
Det händer ingenting.
Det finns två barer på piazzan. Det sitter tre, fyra män på varje. Samma män kväll efter kväll. Några pojkar spelar boll på gatan.
Annars ingenting.
Fruktbilen kommer varje dag och med entonig speakerröst erbjuds det bra och billig frukt och grönt. Den passerar vår gata kanske 5 gånger på en dag. Ibland köper en tant något lite.
Ingenting annars som händer
Kyrkklockorna hörs i tid och otid. Olika trudelutter i helt oväntade mönster. Klockorna är ostämda och ringer dag som natt.Märkliga klockslag.
Annars är det tyst förutom lite hundskall, bilar från landsvägen någon kilometer härifrån.
Absolut Ingenting.
Ur denna totala umderstimulans kommer livet fram. Kreativiteten. Den är lite blyg, lite svårflörtad. Jag får ta och anstränga mig. Inget serveras gratis- mer än en stilla vänlighet i form av ett Buena sera eller ett Buongiornio
Inga frågor. Inget visat intresse. Spegellöst.
Vem är jag då?
Cerfignano är byn där Gud gömde sig i varje vrå. Men man får leta och vara med på noterna om man skall finna gudomligheten. Då syns den. Då finns den. Precis överallt i varendaste oliv. I varendaste gatuhörn. Men det krävs ett ingenting för hitta den.Och det blir en början till finna vad jag är
Tack Cerfignano!
Två kvarter bakom byns ståtliga kyrka bor jag nu .En bakgata i en by som Gud glömde. Mitt ute i olivlundar och ruiner finns några hus. Så pass många att man kallar det för by. Det är tyst. Mycket tyst för att vara Italien
Det här är In the middle of nowhere
Få rör sig ute i byn. En och annan tant. En farbror här. En farbror där. Ett par busungar på cykel.
Det händer ingenting.
Det finns två barer på piazzan. Det sitter tre, fyra män på varje. Samma män kväll efter kväll. Några pojkar spelar boll på gatan.
Annars ingenting.
Fruktbilen kommer varje dag och med entonig speakerröst erbjuds det bra och billig frukt och grönt. Den passerar vår gata kanske 5 gånger på en dag. Ibland köper en tant något lite.
Ingenting annars som händer
Kyrkklockorna hörs i tid och otid. Olika trudelutter i helt oväntade mönster. Klockorna är ostämda och ringer dag som natt.Märkliga klockslag.
Annars är det tyst förutom lite hundskall, bilar från landsvägen någon kilometer härifrån.
Absolut Ingenting.
Ur denna totala umderstimulans kommer livet fram. Kreativiteten. Den är lite blyg, lite svårflörtad. Jag får ta och anstränga mig. Inget serveras gratis- mer än en stilla vänlighet i form av ett Buena sera eller ett Buongiornio
Inga frågor. Inget visat intresse. Spegellöst.
Vem är jag då?
Cerfignano är byn där Gud gömde sig i varje vrå. Men man får leta och vara med på noterna om man skall finna gudomligheten. Då syns den. Då finns den. Precis överallt i varendaste oliv. I varendaste gatuhörn. Men det krävs ett ingenting för hitta den.Och det blir en början till finna vad jag är
Tack Cerfignano!
RSS Feed
