Lilla My
  • Blog
  • Myself
  • Fotografier
    • En liten by i Grekland
    • Blomster
    • Italiens klack
    • Indialand
    • Vinterbild
    • Höstbilder
    • Sensommar går mot höst
    • London calling
    • Vårsalong 2014
    • Tankebilder
    • Människor
    • Vinter
    • Perspektiv
  • Livet
  • LOGG-BLOGG London
  • LOGG-BLOGG Kerala
  • LOGG-BLOGG Kreta
  • LOGG-BLOGG Bohuslän
  • LOGG-BLOGG Malta
  • Sprakande höst

Den rädda människans tidevarv

1/15/2017

0 Comments

 
Picture


 
Jag har ramlat av. Eller fått respass, snarare. Från karusellen som kallas världen.
För när man börjar åldras är det svårt att att vara fascist. Ögonen har sett så mycket. Öronen har hört det mesta. Hjärtat har känt av livets nyanser. Och kroppen har knoppats och blommats ut. Nu är  tiden är inne för själens eviga blomning .Och den passar inte in i den fascistiska kostymen.
Om jag ser inifrån mig själv – så är det inte fascismens enkla lösningar och snäva vinkel det jag ser framför mig. Utan snarare den öppna horisonten. Den som man inte riktigt vet var den börjar eller sluta någonstans. Den som finns där som det sista mysteriet. Den ultimata friheten. Jag längtar framåt Att få växa ut. Bli färdig.
 
Jag ser bakåt och ser mina yngre medmänniskor fåfängligt och förtvivlat försök passa in. Skära bort delar som inte passar in – precis som Askungens systrar tvingades göra. Bara för att bli ratade. För den perfekta kan det ju aldrig slutas filas på. Det finns alltid en liten skavank att hugga ner på. Håna. Förminska. Eller nonchalera.
Det har blivit fascismens tidevarv på ett sätt som Machiavelli bara kunde drömma om.
Vi har blivit despotismens  snabba och tränade lakejer. Och det tycks mig som om vi pratar allt högre om saker som egentligen saknar relevans i vår ensamma mänsklighet.
Den som inte har ett dugg med fascismen att göra.
 
Nu har vi Putin på ena axeln och Trump på andra. Vi har röstat fram dem. I vår rädsla för det nya.
Ledare utan empati. Ledare som visar föga mänsklighet. För fascistens ideal är just omänskligheten. Den felfria. Hjärtlösa. Bunden bara till en enda lojalitet – makten. Och rädslan göder och föder den.
 
Oj, vad de springer och slätar ut sig. Mina alla små medmänniskor. De skyndar förbi sina liv.  I allt snabbare takt. Som en galen feberdröm tornar verkligheten upp sig i rubriker.
Som lydiga redskap marscherar mina medmänniskor precis som  i Pink Floyds video Another brick in the wall. In i kvarnen där de mals ner
Marscherar på led i all sin fitness till respasset bort och ut. Till intetgjorda.
 - och däri ligger mitt hopp om en ny värld.

0 Comments



Leave a Reply.

    Archives

    August 2019
    July 2019
    March 2019
    February 2019
    January 2019
    November 2018
    October 2018
    September 2018
    August 2018
    July 2018
    June 2018
    May 2018
    April 2018
    March 2018
    February 2018
    January 2018
    December 2017
    November 2017
    October 2017
    September 2017
    August 2017
    July 2017
    June 2017
    May 2017
    April 2017
    March 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    November 2016
    October 2016
    September 2016
    August 2016
    July 2016
    June 2016
    May 2016
    April 2016
    March 2016
    February 2016
    January 2016
    December 2015
    November 2015
    October 2015
    September 2015
    August 2015
    July 2015
    June 2015
    May 2015
    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014
    November 2014
    October 2014
    September 2014
    August 2014
    July 2014

    Lilla My

    Jag är en liten My som håller på att bli stor. Och som med stora ögon och bultande hjärta tittar mig runt i världen. Försöker förstå. Försöker bli klok.Försöker hitta hem i mig själv och orientera mig i en förunderlig värld.

    Categories

    All

    RSS Feed

Powered by Create your own unique website with customizable templates.