Den rädda människans tidevarv

 
Jag har ramlat av. Eller fått respass, snarare. Från karusellen som kallas världen.
För när man börjar åldras är det svårt att att vara fascist. Ögonen har sett så mycket. Öronen har hört det mesta. Hjärtat har känt av livets nyanser. Och kroppen har knoppats och blommats ut. Nu är  tiden är inne för själens eviga blomning .Och den passar inte in i den fascistiska kostymen.
Om jag ser inifrån mig själv – så är det inte fascismens enkla lösningar och snäva vinkel det jag ser framför mig. Utan snarare den öppna horisonten. Den som man inte riktigt vet var den börjar eller sluta någonstans. Den som finns där som det sista mysteriet. Den ultimata friheten. Jag längtar framåt Att få växa ut. Bli färdig.
 
Jag ser bakåt och ser mina yngre medmänniskor fåfängligt och förtvivlat försök passa in. Skära bort delar som inte passar in – precis som Askungens systrar tvingades göra. Bara för att bli ratade. För den perfekta kan det ju aldrig slutas filas på. Det finns alltid en liten skavank att hugga ner på. Håna. Förminska. Eller nonchalera.
Det har blivit fascismens tidevarv på ett sätt som Machiavelli bara kunde drömma om.
Vi har blivit despotismens  snabba och tränade lakejer. Och det tycks mig som om vi pratar allt högre om saker som egentligen saknar relevans i vår ensamma mänsklighet.
Den som inte har ett dugg med fascismen att göra.
 
Nu har vi Putin på ena axeln och Trump på andra. Vi har röstat fram dem. I vår rädsla för det nya.
Ledare utan empati. Ledare som visar föga mänsklighet. För fascistens ideal är just omänskligheten. Den felfria. Hjärtlösa. Bunden bara till en enda lojalitet – makten. Och rädslan göder och föder den.
 
Oj, vad de springer och slätar ut sig. Mina alla små medmänniskor. De skyndar förbi sina liv.  I allt snabbare takt. Som en galen feberdröm tornar verkligheten upp sig i rubriker.
Som lydiga redskap marscherar mina medmänniskor precis som  i Pink Floyds video Another brick in the wall. In i kvarnen där de mals ner
Marscherar på led i all sin fitness till respasset bort och ut. Till intetgjorda.
 - och däri ligger mitt hopp om en ny värld.