Jag har många gånger varit förvånad över försnacket inför fotbollsmatcher. En massa nonsens om saker ingen vet något om- nämligen hur det blir i verkligheten när matchen väl sätter igång. Bollen är ju liksom rund, va! Ändå sitter det ett gäng som inte ser det roliga i själva tanken- de är liksom all-in på grejen.
En liknande känsla fick jag igår när det skull försnackas inför Eurovisionen. En hel massa nonsens om saker ingen egentligen vet något om. Så jag stängde av Tv.n. ett radikalt och gott val, tycker jag nu. Därmed gick jag ju miste om hur många gissningar som inte slog in. Eller uppfylldes ett par timmar senare vinnaren korades.
Jag kan själv roa mig då och då med nonsens – som eftersnacket för ett par år sedan kring Downtown Abbey- det var roligt, tyckte jag. Och jag förstår därmed att andra tycker försnacksTV är roligt. Att förströ sig med . Frågan är väl bara hur mycket timmar och resurser det tar av ditt liv här på jorden. Och vad det egentligen ger för eftersmak.
Eftersnacket kring Downtown Abbey tog väl ca 3 timmar av mitt liv. Helt Ok, tycker jag om jag nu blir en 80 år. Helt Ok även om jag dör imorgon. Det finns andra , betydligt fler timmar jag slarvat bort av mitt liv. På ilska till exempel över människor som inte förmått att göra det jag velat att de skulle göra. Frustration att deras förändring tar sådan tid. Jag måste alltså lära mig den svåra konsten att stå ut med detta - för jag
har inte tid att slarva bort så många fler dagar av mitt liv längre. På oviktigheter som ilska och frustration. På märkliga hopp om förändringar jag själv inte riktigt orka genomföra.
För alla dessa timmar vi tillbringar med att förströ oss, längta bort , föreställa oss eller döva oss med allsköns droger och kickar- det är ju faktiskt det liv vi har. Och får.
Så vad vill jag då med mitt liv?
Jag är 54 år nu och börjar det vi i projektbranschen kallar avslutningsfasen. Jag skall påbörja min sista yrkesverksamma tid. Avsluta den så bra jag förmår. Sedan väntar pensionen och något nytt! Fria dagar. Tomma på klockslag och resultat. Förmodligen en sämre ekonomisk situation än nu- så jag påbörjar även minimaliseringen av mitt hem och inköp. Vem är jag om 10 år? Var är jag? Vad är det verkligen viktigaste i mitt liv?
Vad vill jag min kropp skall orka göra?
De här frågorna styr numera mina handlingar. Det går inte fort att förändra mig- jag är en väl inrökt pipa efter alla dessa år på jorden, så jag gör det i det lilla formatet. Ger mig själv lite betänketid. Och säger adjö till en del saker i mitt liv. Kill my darlings- så att ett nytt liv med nya darlings kan få plats när jag är fri från lönearbetets tidevarv.
När jag är i bakgrunden och kan göra vad jag vill. På mitt sätt i min takt. Inga andras deadlines. Bara mina och livets självt
RSS Feed
