Det är en alldeles ny dag.
Sitter här om morgonen med mitt kaffe och ser solen försöka ta sig över trädtopparna och ur molnslöjorna.
Det är lite som det känns just nu inombords. Känner mig sorgsen och gråten ligger på lut. Som om solen inom mig och utom mig inte riktigt kommer fram. Gårdagens historik och handlingar lägger sig som rök över denna morgonstund Jag känner sorg för Göteborg och Sverige i rädslans samtid.
Det är en alldeles ny dag
Om 2 dagar skall landet och staden jag bor i välja politiskt styre. Medierna har surrat och på torgen står politiska gräsrötter och försöker övertyga förbipasserande om att rösta som dem. Tonfallet och tempot är hätskt som vanligt i valtider- men det har kommit in andra toner i min stad och mitt land. Både ljusa toner och mycket mycket mörka tongångar. De mörka ekar av hat, förakt och fornstora dar . De ljusa luktar grön skog och spring i benen. Att allt faktiskt är möjligt bara vi tror och handlar därefter
Det är en alldeles ny dag
En alldeles ny dag. Fast mina tankar hänger sig envist kvar i det gamla- trots att hjärtat mitt strävar åt framtiden till. Det är mina tankar som får mig sorgsen och faktiskt lite rädd när jag hör vad mina medmänniskor säga och tycka om varandra. Så mycket hat, så mycket rädsla och så mycket ont som kan komma ur detta, som historien visat. Gång efter annan. Det fyller mig med en stor stor sorg som gör att jag bara vill sätta mig ner och gråta över hur kunde det bli så här fel igen.
Men gråten som finns inom mig kan också vara en befriare från det gamlas smuts. Skölja mig ren och redo för en annan sorts morgondag. Den sortens morgondag jag vill ska vara oss alla förunnade. Att livet är här för att levas och värnas av oss. Att vi kan låta livets låga värma oss och leda oss i stunder då vardagslivet är svårt- som det ju så ofta är. Våra föräldrar blir gamla, vänner försvinner och de närmaste dör eller blir sjuka. Våra barn växer upp och begår misstag och våndas på sina livs resväg. Och vi åldras och krämporna tilltar. Men visdomen tilltar om vi tillåter den att göra det. Och om vi släpper lite av våra rädslor från gårdagen och lättar på prestigen - vågar tro på livets kraft och min förmåga till att faktiskt göra skillnad och gott.
Och då är det särdeles underbart att inse det alldeles uppenbarliga;
Det är en alldeles ny dag.