Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål, sade min mormor till mig när jag var liten. Jag tror det var när jag var fullt i färd med palla vinbär från grannens buskar.
Jag tänker på det ordstävet i dessa dagar när Kommunals ledning tappat brallorna och dess byk med en massa silverskålar visas upp i media.
Jag liksom många med mig blir förbannade. Svär över den förlorade ideologiska och moraliska kompassen. Den där med en slags känsla för sitt uppdrag. Det där med att vi alla är människor, och ingen är mer värd än någon annan. Vi är lika olika allihop. Men vi är människor. Det är där det börjar och slutar.
Så började jag titta på min egen moraliska kompass- som fungerar väl i stora frågor. Men inte alltid i små.
Jag har tagit med mig pennor. Jag har tagit med mig papper. Jag har tagit med mig mat som blivit över efter möten. Jag har tagit mig en dag ledigt. Igår tog jag en whiteboard för att bättre kunna arbeta hemifrån.
Jag är en tjuv på knappnålsnivå- längre räcker inte sig mina maktbefogenheter.
Anders Bergström med fler toppar är tjuvar i silverskålsnivå- för de har stor makt och tillgång till pengar.
Så vem är skyldigast? Anders eller jag?
Jag rannsakade mig en stund –och insåg att jag har tagit saker när något är på väg att dö. När ett projekt packas ihop s a s. Jag har aldrig rört en pinal under uppbyggnad. Då har min mission varit helig och ren. Vägen och målet har hängt ihop.
Jag tänker att det kanske är likadant med Anders Bergström- hans uppdrag som representant för lågavlönade kvinnor är inte levande och viktigt för honom. Det är en ex mission.
Han lämnade inte Kommunal igår. Det gjorde han i själ och hjärta för länge sedan, tänker jag.
Och tjuvarna i silverskålsnivå- de är så högt upp. Och det går så fort. Att den moraliska kompassnålen kränger något våldsamt på så hög höjd- att riktningen blir så oklar.
Så det bästa vi kan göra för mänskligheten- är att riva hierarkierna och jämna pyramiderna med marken.
För vi kan nog klara av det lokala knappnålstjuveriet – men silverskålstjuvar i toppen kostar oss för mycket. De stjäl allt fokus och vi går miste om en insikt om oss själva.
Kan jag se mig som den knappnålstjuvar jag är- så kan jag börja förändras. På riktigt.