Alice Teodorescu har idag skrivit i Göteborgs-Posten om det egna valet. Om kvinnors egna val av liv. Hon gör det i form av en polemik gentemot Veronica Palms åsikt att drevet mot Åsa Romson är av strukturell art. Den debatten lämnar jag därhän- även om hjag börjat bli rejält trött på dagliga mediadrev- de är ett reellt hot mot demokratin. Om vi inte väljer att sluta läsa media, förstås. Men det är en annan text, en annan dag.
Till skillnad från Veronica Palm hävdar Alice det egna valets betydelse för vilket utfall det egna livet har. Jag håller med henne så långt. Att det alltid alltid finns ett val och dess betydelse för hur du upplever det liv- men till skillnad från Alice Teodorescu anser jag att våra valmöjligheter däremot är starkt begränsade av vilket land, vilken tid, vilket kön och klass du kommer från. Det egna valet kan ibland vara att dö eller bara försöka överleva. Slavens begränsningar att ens föreställa sig friheten, gör att husbonn kan ta bort bojorna på foten. Slaven stannar kvar. Väljer att stanna var, skulle nog Alice säga. Ser inte dörren, skulle jag vilja säga.
Här tror jag våra olika värdegrunder visar sig. Det egna valet och de faktiska valmöjligheterna.
Jag tror precis som Alice att vi i varje sekund gör val. Egna val. Och jag tror att Alice också inser att det finns kollektiva tryck på vilken sorts egna val man kan-bör-ska göra. Och det trycket är oerhört svårt att bryta mot. Men det går. Även om det kan kosta ditt liv. Och väldigt många vill leva. Även om det innebär sämre ekonomiska förutsättningar eller politiska rättigheter. Eller rent av lägre mänskligt värde.
Jag tror att utfallet av den som har väldigt lite mat att äta- blir mycket bättre om hen föreställer sig att hen fastar istället för svälter. För den aktiva valet av fastan gör att fler dörrar öppnar sig. Det tror jag Alice menar när hon anser att tjänstepensionen är könsneutral- och kvinnornas val av att stanna hemma med sina barn faktiskt innebär ett lägre ekonomiskt utfall på ålderns höst. Att det mervärde kvinnor har av knyta relationer inte kanske berikar dem med pengar, men med mänsklighet och värme är en sak som inte har satts en ekonomisk värdering på. Och som förmodligen med ett annat beräkningsätt skulle spara en massa kostnader för det offentliga. Vilket kvinnor varit generellt dåliga på att framföra.
Alice Teodorescu ser dock utifrån sin marknadsliberala måttstock framtiden an med tillförsikt då kvinnor tar mark , både på högskolor och i toppositioner. Precis enligt rådande manlig norm- allt fler kvinnor spelar efter männens regler. Och börjar slå ut männen på deras egna planhalva- då rådande regelsystem är hierarkiskt och kapitalistiskt.
Jag ser också med tillförsikt an på framtiden. Men tror att det kapitalistiska hierarkiska imperium går mot sitt slut- då vi uppenbarligen lever i ett mer och mer absurt kontext –liknande tidigare döende imperium som exempelvis Romarriket.
Och jag tror på mänsklighetens vilja att leva och förmåga att ställa om. Tänka om. Och skapa ett nytt samhällsbygge där vinsterna är rimliga och faktiskt möjliga för alla att nå.
En roligare och värdigare framtid. Att ordet förlorare hör till en barbarisk epok i mänsklighetens historia. Och att det egna valet är precis det- det egna påhittiga valet-det egna valet som aldrig skadar eller förringa den helhet vi alltid är i.
RSS Feed
