Vi lever i rädslans år. Och i konstigheternas tidevarv. På Facebook cirkulerar en bild med Goeorge Orwell med orden ” I wrote 1984 as a warning- not a fucking instruction!” Men det känns allt oftare som om 1984 är den framtidsversionen som blev sann. Alldeles för sann.
För mycket av det jag och många med mig trodde för 20-30 år sedan aldrig skulle hända här – är nu realitet för många i vårt land. Och värld. Kontroll via telefonen, chips och kameraövervakning dygnet runt. Allt du läser registreras. Du är satt under lupp, min vän.
Aldrig mera krig sades det när jag växte upp. Och solidariteten med de fattiga, de svaga och maktlösa kom med modersnjölken, lektes på dagis och studerades i skolan. Jag var generationen som ville vara indianer istället för de vita.
Så vad i hela friden hände?
Vad hände med det Sverige som tog mot flyktingar från Finland, Ungern, Tjeckoslovakien, Chile och forna Jugoslavien? Som hade en statsminister som demonstrerade mot USAs övervåld och imperialism i tredje världen.
Det försvann i valfrihetens sköna tingeling värld- där alltmer all tankemöda och fritid ägnades åt SHOPPING och en lovprisad VALFRIHET gällande trygghetsfaktorer som infrastruktur, utbildningsväsen och sjukvård. Som inte längre räckte till dem som behövde den som mest
Vi lägger mången peng på analysera och möta det yttre hotet- läs - i form av ryssen i olika klädnader och farkoster.
Jag vet inte om det läggs en enda krona på analysera det inre hotet, det faktiska hotet i det faktum att marknadsekonomin har ätit hål i huvudet på oss, utarmat vår själ och sprängt vårt hjärta i små små bitar- som inte räcker till att känna empati och solidaritet med de som fick en sämre start i livet än oss. Än mig. Än dig.
Det inre hotet som gör oss till rädda ynkliga varelser-till människor som utan resning.
Hade vi levt i Törnrosdalen hade Bröderna Lejonhjärtas dom varit hård. Vi har blivit till lort. Vi vågar inte vara människor längre i vår rädsla från det inre hotet. Vi har reducerat oss till kunder. Och brukare. Och en och annan missbrukare.
Nej, den här julen är ingen fridfull jul. Det är en jul i lögn och skam. Ett Sverige där 70 % är för en så kallat restriktiv flyktingpolitik. Trots tt vi är ett av världens rikaste länder- trots att ekonomin är god. Om än snedvridet fördelad. Socialdemokrater och moderater har tagit armkrok med Sverigedemokrater och håller det inre hotet levande med sin rädsla för det nya.
De nya idéerna
De nya människorna.
Den nya tiden
Som , by the way, redan är här.
Den hindras liksom inte av Id-kontroller....
För mycket av det jag och många med mig trodde för 20-30 år sedan aldrig skulle hända här – är nu realitet för många i vårt land. Och värld. Kontroll via telefonen, chips och kameraövervakning dygnet runt. Allt du läser registreras. Du är satt under lupp, min vän.
Aldrig mera krig sades det när jag växte upp. Och solidariteten med de fattiga, de svaga och maktlösa kom med modersnjölken, lektes på dagis och studerades i skolan. Jag var generationen som ville vara indianer istället för de vita.
Så vad i hela friden hände?
Vad hände med det Sverige som tog mot flyktingar från Finland, Ungern, Tjeckoslovakien, Chile och forna Jugoslavien? Som hade en statsminister som demonstrerade mot USAs övervåld och imperialism i tredje världen.
Det försvann i valfrihetens sköna tingeling värld- där alltmer all tankemöda och fritid ägnades åt SHOPPING och en lovprisad VALFRIHET gällande trygghetsfaktorer som infrastruktur, utbildningsväsen och sjukvård. Som inte längre räckte till dem som behövde den som mest
Vi lägger mången peng på analysera och möta det yttre hotet- läs - i form av ryssen i olika klädnader och farkoster.
Jag vet inte om det läggs en enda krona på analysera det inre hotet, det faktiska hotet i det faktum att marknadsekonomin har ätit hål i huvudet på oss, utarmat vår själ och sprängt vårt hjärta i små små bitar- som inte räcker till att känna empati och solidaritet med de som fick en sämre start i livet än oss. Än mig. Än dig.
Det inre hotet som gör oss till rädda ynkliga varelser-till människor som utan resning.
Hade vi levt i Törnrosdalen hade Bröderna Lejonhjärtas dom varit hård. Vi har blivit till lort. Vi vågar inte vara människor längre i vår rädsla från det inre hotet. Vi har reducerat oss till kunder. Och brukare. Och en och annan missbrukare.
Nej, den här julen är ingen fridfull jul. Det är en jul i lögn och skam. Ett Sverige där 70 % är för en så kallat restriktiv flyktingpolitik. Trots tt vi är ett av världens rikaste länder- trots att ekonomin är god. Om än snedvridet fördelad. Socialdemokrater och moderater har tagit armkrok med Sverigedemokrater och håller det inre hotet levande med sin rädsla för det nya.
De nya idéerna
De nya människorna.
Den nya tiden
Som , by the way, redan är här.
Den hindras liksom inte av Id-kontroller....
RSS Feed
