Jag skrev i affekt igår om de 4 våldtäksmisstänkta männen som släpptes fria, då det inte gick att bevisa att flickan inte varit i tillräckligt utsatt läge. Inte tillräckligt berusad, inte tillräckligt i underläge gentemot de 4 killar runt sig. Jag reagerade kraftigt gentemot svenskt domstolsväsende som upprätthåller en helt genom tandlös lag.
Att 2016 utgå från att flickor ljuger om våldtäkt – i en tid då flickor är fria att ligga med vem de vill är - rent ut sagt skrattretande patetiskt – men dessvärre en kvarleva av en manlig genomsyrad lagstiftning- och urtolkare av den samma
Idag tycker jag nästa synd om killarna från Västerås som får leva med vetskapen om vad de gjort, liksom andra friade våldtäktsanklagade män. Offer för en maskulinitetsroll som uppmuntrar och bejakar låga oansvariga kärlekslösa handlingar. De får leva med sin egen unkenhet och medvetenhet om vad de egentligen gjorde. Vad de faktiskt utsatte en medmänniska för. De får under en tid leva med allt tisslet och omvärldens tolkningar, Pratet om att de är nog inte så oskyldiga som lagen säger. Med sin vetskap om sitt beteende lär de känna rädsla och kanske skam när de själva får döttrar- som tvingas leva konstant i rädsla för sådana män som deras egen pappa. För att lagstiftningen inte skyddar den som är i underläget.
Om de nu kan hitta någon som orkar älska dem? För vilken stark glad tjej vill vara med en kille som våldfört sig på en berusad kompis? Och vilken sorts vänskap gror ur en dunkel hemlighet som killarnas?
En sorts rättvisa skipas åt dem av livet självt.
Jag tänker att svensk domstolsväsende sakta, men säkert, underminerar sin roll som rättskipare. När rättskipningen är så satt ur spel- så kommer rättvisa skipas på annat sätt. Hitta sina vägar- jag tänker på böcker av Katarina Wennstam och Maria Sveland där kvinnor går samman och hämnas våldsamt på de friade våldtäktsmännen..Jag tänker på kvinnor som organiserat sig i Indien och möter mäns våld med våld. Med kvinnor som bygger egna byar- utan män- i ett land i Afrika .
Det speglar att en förändring är på gång. Och de som inte vill förändras – kommer livet förändras för dem.
För inget samhälle eller rike kan leva i obalans en längre tid- till slut tar balansen över. Men pendeln kan ju slå över våldsamt-om trycket är för hårt.
RSS Feed