Lilla My
  • Blog
  • Myself
  • Fotografier
    • En liten by i Grekland
    • Blomster
    • Italiens klack
    • Indialand
    • Vinterbild
    • Höstbilder
    • Sensommar går mot höst
    • London calling
    • Vårsalong 2014
    • Tankebilder
    • Människor
    • Vinter
    • Perspektiv
  • Livet
  • LOGG-BLOGG London
  • LOGG-BLOGG Kerala
  • LOGG-BLOGG Kreta
  • LOGG-BLOGG Bohuslän
  • LOGG-BLOGG Malta
  • Sprakande höst

Det universella äventyret

2/22/2015

0 Comments

 
Picture

Idag fyller min yngste 20 år. Därmed stängs dörren för tonårsföräldraskapet för min del.

I 27 år har mitt liv präglats till största delen av föräldraskapet. Att vårda och relatera, lära och läras av nästa generation. Att se dem utvecklas från sina första andetag utanför min kropp - till deras idag unga vuxna liv och funderingar. Att vara förälder är verkligen mitt livs största äventyr, kanske näst min egen resa i livet, förresten. Att fått förmånen att vara så nära ungt liv är verkligen en gåva av livets själv. Barn är ju söner och döttrar av livets längtan efter sig självt , som Kahil Gibran skaldade så vackert och vist i Profeten.

Genom mina barn har jag fått lära mig så mycket om livets vidunderligheter, kärlek ,smärta, längtan, saknad, rädsla ,glädje och visdom. Att ånyo få upptäcka äventyret i skogen eller promenaden till dagis. Att börja skolan. Att bli kär. Att vinna och förlora. Att övervinna sorger och smärtor. Att resa ut i världen. Att hitta hem när man varit vilse en stund.

Nu är en del av mitt föräldraskap över. Att vara den sociala kompassen för barnen. Nu får de själva bli sjömän- tills havet ger dem frihet som Leo Cohen sjöng i Suzanne. Nu får jag vara min egna livskompass.

För nu mönstrar jag av det sociala skeppet och äntrar den universella kanoten. Den som är närmare havet självt. Lite bräckligare , lite mer närvarande i alltet.

Ett nytt äventyr randas. Att vara med mig själv. Förstå vem jag egentligen är. Utanför sociala roller och konstruktioner. Det är lite som att börja gå igen. De där vingliga benen i ettårsåldern- där jag drattade på ändan om och om igen. Tills jag hittade balansen och kunde gå, springa, hoppa och hjula.

Så med vingliga ben kliver jag ner i kanoten – som guppar friskt mitt ute på oceanen. Och här börjar nästa kapitel i livsäventyret. Att lösa livsmysteriet människan och livet självt
0 Comments



Leave a Reply.

    Archives

    August 2019
    July 2019
    March 2019
    February 2019
    January 2019
    November 2018
    October 2018
    September 2018
    August 2018
    July 2018
    June 2018
    May 2018
    April 2018
    March 2018
    February 2018
    January 2018
    December 2017
    November 2017
    October 2017
    September 2017
    August 2017
    July 2017
    June 2017
    May 2017
    April 2017
    March 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    November 2016
    October 2016
    September 2016
    August 2016
    July 2016
    June 2016
    May 2016
    April 2016
    March 2016
    February 2016
    January 2016
    December 2015
    November 2015
    October 2015
    September 2015
    August 2015
    July 2015
    June 2015
    May 2015
    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014
    November 2014
    October 2014
    September 2014
    August 2014
    July 2014

    Lilla My

    Jag är en liten My som håller på att bli stor. Och som med stora ögon och bultande hjärta tittar mig runt i världen. Försöker förstå. Försöker bli klok.Försöker hitta hem i mig själv och orientera mig i en förunderlig värld.

    Categories

    All

    RSS Feed

Powered by Create your own unique website with customizable templates.