Vad har Downtown Abbey med Göteborg att göra? En frågeställning att snirkla sig fram till….
Jag har börjat titta på tv. Efter många år med barn, arbete stor vänkrets, mycket bokläsande och ideellt arbete där tv.n liksom inte fanns med i min bild- har jag nu då börjat titta nästan varje dag. Jag har skurit bort mitt ideella arbete, nästan alla barn är utflugna ur boet och vännerna har liksom mig blivit mer introverta, de också på äldre dagar. .Istället tittar jag på tv….ser ju inte så där jättekul ut i texten framför mig på skärmen. Och jag invänder genast att det är ju inte hela sanningen. Intensiva samtal med en ny man, mycket arbete som sker långa dagar – ofta med sena kvällar. Läsa böcker känns inte så kul längre. Sämre syn och en känsla att jag har läst de här historierna alltför många gånger förut - samt en pockande lust att skriva min egen reseberättelse i bokform. Det känns som det börjar bli dags för det snart.
Men som sagt- mycken tid tillbringas nu framför tv.n. Kunskapskanalens alla dokumentärer om allt från historia, natur, konst, arkitektur och vetenskap fångar mitt intresse, likaså Axess TV. Axess-Tv har dessutom inte lika många programledare som envisas med att vara i bild hela tiden genom vandra i solnedgångar och dyka i spännande oceaner bland farliga hajar.. Apropå dykning, förresten - Alla vetenskapare tycks nu vara tvungna att lära sig dyka eller bestiga berg eller fallskärmshoppa. Det duger liksom inte att bara läsa och laborera längre. Det sägs ju att nörden är hot stuff numera…..fast jag tror inte det är så. Det är mer samma gamla ”Se på mig.-folk” som blivit tvungna att axla ett akademiskt kunskapsinnehav för att utmärkas bland de många begivna Sepåmigare.
Men tillbaka till mitt Tv-tittande- förutom dessa PK-program ser jag också på brittiska deckare och så naturligtvis Downtown Abbey. Ljuvlig serie! Med en Maggie Smith som en aristokratisk räpa i högform- levererandes repliker med en säkerhet och giftig elegans som jag önskar att jag själv besatt!
Vilka vackra interiörer! Vilka kläder! Och vilken stilren skildring av en ojämlik och totalt orättvis värld i samma byggnad!
Två olika världar i samma hus. De där uppe som försöker fylla dagarna med någonting alls- medan de där nere springer, svettas och anstränger sig till max för att alltid finnas på plats för att vara tillags. En våning upp är det mesta möjligt om du inte bara visar det öppet- medans i våningen under tar drömmarna slut redan i tonåren.
Det påminner rätt mycket om staden jag bor i. Den västra och södra delen där pengar finns i överflöd -liksom ambitioner och drömmar. Medan det är fattigt och trång i öster och norr. Men kanske inte lika villiga att vara tillags som i Downtown Abbey- tack och lov!
Fördelen på Downtown Abbey är ju att världarna ändå nuddar varandra –och ibland nästan möts i en mänsklig stund av förståelse. Det sker i inte i Göteborg. Här är staden delad och trots broar och vägar så möts våra världar alltmer sällan. Och då ter sig verkligheten utanför tv-bilden bra mycket mer olustig än alla mord i Midsomer och elakheterna i Downtown Abbey.
Så hur skall jag då hantera mitt behov av vila? Och hur skall jag se och bemöta världen i alla dess former och skepnader? Downtown Abbeys liksom Göteborgs? Och vad kan jag göra? Jag får grunna på detta medan tv:n är stängd
Jag har börjat titta på tv. Efter många år med barn, arbete stor vänkrets, mycket bokläsande och ideellt arbete där tv.n liksom inte fanns med i min bild- har jag nu då börjat titta nästan varje dag. Jag har skurit bort mitt ideella arbete, nästan alla barn är utflugna ur boet och vännerna har liksom mig blivit mer introverta, de också på äldre dagar. .Istället tittar jag på tv….ser ju inte så där jättekul ut i texten framför mig på skärmen. Och jag invänder genast att det är ju inte hela sanningen. Intensiva samtal med en ny man, mycket arbete som sker långa dagar – ofta med sena kvällar. Läsa böcker känns inte så kul längre. Sämre syn och en känsla att jag har läst de här historierna alltför många gånger förut - samt en pockande lust att skriva min egen reseberättelse i bokform. Det känns som det börjar bli dags för det snart.
Men som sagt- mycken tid tillbringas nu framför tv.n. Kunskapskanalens alla dokumentärer om allt från historia, natur, konst, arkitektur och vetenskap fångar mitt intresse, likaså Axess TV. Axess-Tv har dessutom inte lika många programledare som envisas med att vara i bild hela tiden genom vandra i solnedgångar och dyka i spännande oceaner bland farliga hajar.. Apropå dykning, förresten - Alla vetenskapare tycks nu vara tvungna att lära sig dyka eller bestiga berg eller fallskärmshoppa. Det duger liksom inte att bara läsa och laborera längre. Det sägs ju att nörden är hot stuff numera…..fast jag tror inte det är så. Det är mer samma gamla ”Se på mig.-folk” som blivit tvungna att axla ett akademiskt kunskapsinnehav för att utmärkas bland de många begivna Sepåmigare.
Men tillbaka till mitt Tv-tittande- förutom dessa PK-program ser jag också på brittiska deckare och så naturligtvis Downtown Abbey. Ljuvlig serie! Med en Maggie Smith som en aristokratisk räpa i högform- levererandes repliker med en säkerhet och giftig elegans som jag önskar att jag själv besatt!
Vilka vackra interiörer! Vilka kläder! Och vilken stilren skildring av en ojämlik och totalt orättvis värld i samma byggnad!
Två olika världar i samma hus. De där uppe som försöker fylla dagarna med någonting alls- medan de där nere springer, svettas och anstränger sig till max för att alltid finnas på plats för att vara tillags. En våning upp är det mesta möjligt om du inte bara visar det öppet- medans i våningen under tar drömmarna slut redan i tonåren.
Det påminner rätt mycket om staden jag bor i. Den västra och södra delen där pengar finns i överflöd -liksom ambitioner och drömmar. Medan det är fattigt och trång i öster och norr. Men kanske inte lika villiga att vara tillags som i Downtown Abbey- tack och lov!
Fördelen på Downtown Abbey är ju att världarna ändå nuddar varandra –och ibland nästan möts i en mänsklig stund av förståelse. Det sker i inte i Göteborg. Här är staden delad och trots broar och vägar så möts våra världar alltmer sällan. Och då ter sig verkligheten utanför tv-bilden bra mycket mer olustig än alla mord i Midsomer och elakheterna i Downtown Abbey.
Så hur skall jag då hantera mitt behov av vila? Och hur skall jag se och bemöta världen i alla dess former och skepnader? Downtown Abbeys liksom Göteborgs? Och vad kan jag göra? Jag får grunna på detta medan tv:n är stängd
RSS Feed
