Lilla My
  • Blog
  • Myself
  • Fotografier
    • En liten by i Grekland
    • Blomster
    • Italiens klack
    • Indialand
    • Vinterbild
    • Höstbilder
    • Sensommar går mot höst
    • London calling
    • Vårsalong 2014
    • Tankebilder
    • Människor
    • Vinter
    • Perspektiv
  • Livet
  • LOGG-BLOGG London
  • LOGG-BLOGG Kerala
  • LOGG-BLOGG Kreta
  • LOGG-BLOGG Bohuslän
  • LOGG-BLOGG Malta
  • Sprakande höst

En axelryckning                                                                                ( skrivet från frekvens 7)

10/12/2014

0 Comments

 
Picture
Jag tillhör den skara människor som tror sig kunna rädda världen – det kan låta heroisk, naivt eller förmätet. Eller alla tre på en gång. Men jag här alltid känt väldigt  starkt inför detta att jorden och mänskligheten på något vis behöver räddas, typ från sig själv….antar jag.

Just nu grunnar jag på vilket egentligt miljöhot vi utgör-genom vårt leverne. Jag tror egentligen att det största hotet är det vi gör gentemot oss själva- att i närvara i våra beslut och handlingar. Det är åtminstone så jag uppfattar många  av tidens människor och livsval och attityder.  Som frånvarande och främmande inför sig själva- de är liksom inte hemma  i sig själva. Det känns så tomt!

Det tycks mig som om indianernas sjugenerationstänk är helt ute. Ett särskilt sorts tänkande som låg till grund för varje enskilt val och beslut- hur kommer mitt beslut påverka de kommande sju generationernas liv och förutsättningar? Ett tänkande som behövde hämtas inifrån och medvetet.

Ett tänkande som sorgligt nog verkar var passé- ett glömt kapitel i mänsklighetens historia som vi skriver på just nu.

Att vi människor skulle kunna förstöra jorden och kosmos är nog däremot att göra oss lite större än vad vi faktiskt är. För allt som behövs är en ryckning på ena jordens axel- så är vi väck och glömda. Visst kan vi orsaka stor skada och förödelse med våra vapen, våra förgiftande kemikalier och en slags otacksamhet över att få finnas till. Men jorden och kosmos har ett litet annat tidsperspektiv än vårt. Jorden och kosmos har nämligen så oändligt mycket mera tid på sig. Så vad betyder vi för jorden? Just nu? En irriterande klåda? Ett parasitdjur på jordskorpan?

En axelryckning- och vi är inte längre. Är det så vi vill ha vår relation till jorden?

Så vem och vad ska jag då rädda? Jorden kommer klara sig bra utan mig. Vad sägs om mänskligheten, då? Vill gärna tro att jag kan spela en roll där….åtminstone som en fjärilseffekt eller som den hundrande apan…Nja, känns lite osäkert kort att satsa på.

Jag får nog helt enkelt rädda mig själv- en nog så grannlaga uppgift! Väl värd att tas på allvar!

En utmaning som kräver sin kvinna – och all mänsklighet jag kan uppbringa!

 

0 Comments



Leave a Reply.

    Archives

    August 2019
    July 2019
    March 2019
    February 2019
    January 2019
    November 2018
    October 2018
    September 2018
    August 2018
    July 2018
    June 2018
    May 2018
    April 2018
    March 2018
    February 2018
    January 2018
    December 2017
    November 2017
    October 2017
    September 2017
    August 2017
    July 2017
    June 2017
    May 2017
    April 2017
    March 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    November 2016
    October 2016
    September 2016
    August 2016
    July 2016
    June 2016
    May 2016
    April 2016
    March 2016
    February 2016
    January 2016
    December 2015
    November 2015
    October 2015
    September 2015
    August 2015
    July 2015
    June 2015
    May 2015
    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014
    November 2014
    October 2014
    September 2014
    August 2014
    July 2014

    Lilla My

    Jag är en liten My som håller på att bli stor. Och som med stora ögon och bultande hjärta tittar mig runt i världen. Försöker förstå. Försöker bli klok.Försöker hitta hem i mig själv och orientera mig i en förunderlig värld.

    Categories

    All

    RSS Feed

Powered by Create your own unique website with customizable templates.