Då var det dags att bli upprörd igen!
I dagens GP skriver man om att skillnaden mellan de rika och de fattiga ökar i Göteborg. Det i sig är ju ingen nyhet- det har ju varit hela idén med en regim som har en marknadsekonomisk värdegrund. Det vill säga att är du ung och frisk och har goda förutsättningar i livet skall det belönas med mycken pengar. Är du däremot gammal, sjuk eller haft oturen att födas av sk fel föräldrar- så skyll dig själv. Det är ingen nyhet som sagt. Nyheten var mer att det just nu är en sådan gigantisk skillnad i livsvillkor att
Iidet rika Långedrag -där de lyckade bor –tjänar en genomsnittsperson på en och en halv månad, alltså 45 dagar lika mycket som den genomsnittsperson i Bergsjön tjänar på ett år, alltså 365 dagar. Och skillnaden bara ökar. De rika blir rikare allt snabbare- och de fattiga blir bara fattigare och fattigare. Mycket på grund av att fördelningen av bidrag gått från arbetslösa och sjuka till rika friska för att de skall få stöd i att anställa arbetskraft i hemmet. Det syns i plånboken väldigt tydligt. . En årsinkomst i Bergsjön är idag ca 80 000 kr. Det är då en och en halv månadslön för en Långedragsbo. Gissa vem som har råd att gå till tandläkaren, unna sig en semester eller köpa nya bra skor. Köpa gymkort och ekologisk mat. En bil som inte spyr ut avgaser. Gissa vem som kan köpa in läxhjälp till barnen och få hemmet städat och renoverat. Listan kan göras oändligt lång
Jag tycker att denna skillnad i livsförutsättningar är nu oanständig på gräns till bestialisk grymhet. Hur kan vi Göteborg arbetat fram en polaritet som liknar ett i-and och u-land? I en stad? I vår stad?
Kan någon verkligen säga att en långedragsbo som exempelvis arbetar med investmentbolag , fastighetsmäkleri eller affärsjuridik verkligen är värda så mycket mer än en sjuk eller gammal människa? Traumatiserad av svält, tortyr eller krig?
Ska några få vräka sig i lyx medan de som är i nöd skall få smulor- som de dessutom skall förödmjuka sig för att få och skämmas för att de tar emot. De fastighetsmäklare som däremot pressar upp priset på bostäder är arbetslinjens hjältar- skit samma vad de gör för slags arbete.
Är det här en rimlig värld, en mänsklighetens landvinning? Är det här det bästa vi förmår göra i vår värld- jag tycker inte det. Jag kan bättre än så! Jag vill mer än så!
Det är inte en sådan värld jag vill lämna efter mig till mina barn och barnbarn!
I dagens GP skriver man om att skillnaden mellan de rika och de fattiga ökar i Göteborg. Det i sig är ju ingen nyhet- det har ju varit hela idén med en regim som har en marknadsekonomisk värdegrund. Det vill säga att är du ung och frisk och har goda förutsättningar i livet skall det belönas med mycken pengar. Är du däremot gammal, sjuk eller haft oturen att födas av sk fel föräldrar- så skyll dig själv. Det är ingen nyhet som sagt. Nyheten var mer att det just nu är en sådan gigantisk skillnad i livsvillkor att
Iidet rika Långedrag -där de lyckade bor –tjänar en genomsnittsperson på en och en halv månad, alltså 45 dagar lika mycket som den genomsnittsperson i Bergsjön tjänar på ett år, alltså 365 dagar. Och skillnaden bara ökar. De rika blir rikare allt snabbare- och de fattiga blir bara fattigare och fattigare. Mycket på grund av att fördelningen av bidrag gått från arbetslösa och sjuka till rika friska för att de skall få stöd i att anställa arbetskraft i hemmet. Det syns i plånboken väldigt tydligt. . En årsinkomst i Bergsjön är idag ca 80 000 kr. Det är då en och en halv månadslön för en Långedragsbo. Gissa vem som har råd att gå till tandläkaren, unna sig en semester eller köpa nya bra skor. Köpa gymkort och ekologisk mat. En bil som inte spyr ut avgaser. Gissa vem som kan köpa in läxhjälp till barnen och få hemmet städat och renoverat. Listan kan göras oändligt lång
Jag tycker att denna skillnad i livsförutsättningar är nu oanständig på gräns till bestialisk grymhet. Hur kan vi Göteborg arbetat fram en polaritet som liknar ett i-and och u-land? I en stad? I vår stad?
Kan någon verkligen säga att en långedragsbo som exempelvis arbetar med investmentbolag , fastighetsmäkleri eller affärsjuridik verkligen är värda så mycket mer än en sjuk eller gammal människa? Traumatiserad av svält, tortyr eller krig?
Ska några få vräka sig i lyx medan de som är i nöd skall få smulor- som de dessutom skall förödmjuka sig för att få och skämmas för att de tar emot. De fastighetsmäklare som däremot pressar upp priset på bostäder är arbetslinjens hjältar- skit samma vad de gör för slags arbete.
Är det här en rimlig värld, en mänsklighetens landvinning? Är det här det bästa vi förmår göra i vår värld- jag tycker inte det. Jag kan bättre än så! Jag vill mer än så!
Det är inte en sådan värld jag vill lämna efter mig till mina barn och barnbarn!
RSS Feed
