Jag fick se en liten filmsnutt om en australiensisk klok kvinna. Hon var nog en 10 år äldre än mig, men lyste av ungdomlighet- om man med det ordet menar livsglädje och skratt.
För vad är klokskap om inte just det- Förmågan att vara lycklig och glad. Och fortfarande nyfiken.
En gammal kvinna som minimaliserat sin tillvaro. Bodde i sin bil. Och målade och dansade sig genom sin ålderdom. Skapade vackra stenformationer efter sig- istället för ett avfallsberg.
En del skulle säkert avfärda henne- såsom vi ofta gör när någonting annorlunda tränger sig på inom vårt synfält.
Hon sade att hon numera alltid funderade på vad var hennes roll i det som inte alltid går så bra; bråk, misstag, sårande handlingar. Försökte förstå vad hon kunde bättra sig på. Och släppte det som inte är hennes.
Och släppte det som inte var hennes.
Det är en klok kvinnas ord. Med skrattande ögon, livsglad kropp och ett hem fyllt av färg.
Jag kände att jag också blev lite klokare och gladare, jag också!