Jag kan inte låta bli. Låta bli att masskonsumera Donald Trump. Smaska i mig allt från Aftonbladets hetsrubriker till dokumentärer om käre Donalds väg från mobbledare-till att aspirera på presidentposten i Unitet states of America. Jag undrar ibland om det inte varit bättre att låta honom blekna bort. Sluta bry mig om honom. Men…än jan jag inte låta bli honom …låta bli att släppa in honom som en del i min värld.
Han säger sig vilja återuppliva den amerikanska drömmen. Den som demokrater och nutidens komplexitet tagit död på. Han ska göra den drömmen starkare än någonsin. Men det är bara en dröm för tvättäkta amerikaner. Och då framförallt vita män.
På många sätt är han en amerikansk dröm, vår käre Donald. Som tenderar att bli en monstruös mardröm för oss alla. Som den sortens drömmar som bygger på exkludering och snedfördelning och egoism oftast blir. En mardröm tar sig gestalt mitt framför oss på bästa Tv-tid. En man som har en dröm- som han vill bygga en mur runt om. Jävla ego, skulle mina barn förmodligen säga.
Donald Trump är en man som behöver andra människor runt sig- men framförallt under sig, tänker jag. Han påminner mycket om den där snyggaste tjejen i klassen som behövde en fulare jämte sig för vara säker på sin skönhet.
Donald behöver svaga rädda människor runt sig för att känna sig stark och betydelsefull, tänker jag. Och har ni tänkt på hur oglada människorna ser ut runt honom. Melania Trump till exempel. Inte är hon den spralligaste tjejen på jorden – nu när hon lyckats kapa till sig denna rike man med maktambitioner Grande.
Inte för att Hillary och hennes stab verkar fnissa dagarna i ända heller- men de känns ändå mer levande. Hillary ser både arg och ledsen ut. Och rädd.
Donald är liksom Mårran. Han tar död på folk. De ser ut som zombies. Melania ser mer död ut än levande- hur snyggt symmetriskt hennes ansikte än är. Tycker jag.
Donald ser liksom tillfixad ut. Overklig. Zombie han också.
Jag är lite rädd för Donald. Han är som ett förståndshandikappat barn som är alldeles för stor för sitt eget bästa. Och han har pengarna i sin hand. Och snart knappen till atombomben inom räckhåll.
Donald är nog inte så kunnig i konsekvensanalys, är jag rädd. Han har liksom plockat bort de få personerna som vågat ifrågasätta hans klokskap. Och han är som den mobbledare han var som barn- bärare av en en stor stor vrede – som han vill slå ut folk med.
Ja, hade det bara varit på film hade jag ju kunnat stänga av filmen när den blir för läskig. Men den här realitysåpan är alldeles för verklig för att inte bli berörd av.
Han säger sig vilja återuppliva den amerikanska drömmen. Den som demokrater och nutidens komplexitet tagit död på. Han ska göra den drömmen starkare än någonsin. Men det är bara en dröm för tvättäkta amerikaner. Och då framförallt vita män.
På många sätt är han en amerikansk dröm, vår käre Donald. Som tenderar att bli en monstruös mardröm för oss alla. Som den sortens drömmar som bygger på exkludering och snedfördelning och egoism oftast blir. En mardröm tar sig gestalt mitt framför oss på bästa Tv-tid. En man som har en dröm- som han vill bygga en mur runt om. Jävla ego, skulle mina barn förmodligen säga.
Donald Trump är en man som behöver andra människor runt sig- men framförallt under sig, tänker jag. Han påminner mycket om den där snyggaste tjejen i klassen som behövde en fulare jämte sig för vara säker på sin skönhet.
Donald behöver svaga rädda människor runt sig för att känna sig stark och betydelsefull, tänker jag. Och har ni tänkt på hur oglada människorna ser ut runt honom. Melania Trump till exempel. Inte är hon den spralligaste tjejen på jorden – nu när hon lyckats kapa till sig denna rike man med maktambitioner Grande.
Inte för att Hillary och hennes stab verkar fnissa dagarna i ända heller- men de känns ändå mer levande. Hillary ser både arg och ledsen ut. Och rädd.
Donald är liksom Mårran. Han tar död på folk. De ser ut som zombies. Melania ser mer död ut än levande- hur snyggt symmetriskt hennes ansikte än är. Tycker jag.
Donald ser liksom tillfixad ut. Overklig. Zombie han också.
Jag är lite rädd för Donald. Han är som ett förståndshandikappat barn som är alldeles för stor för sitt eget bästa. Och han har pengarna i sin hand. Och snart knappen till atombomben inom räckhåll.
Donald är nog inte så kunnig i konsekvensanalys, är jag rädd. Han har liksom plockat bort de få personerna som vågat ifrågasätta hans klokskap. Och han är som den mobbledare han var som barn- bärare av en en stor stor vrede – som han vill slå ut folk med.
Ja, hade det bara varit på film hade jag ju kunnat stänga av filmen när den blir för läskig. Men den här realitysåpan är alldeles för verklig för att inte bli berörd av.
RSS Feed
