Såg ett program om Kha och Merits dödsbok från det forna Egypten, hittad i Konungarnas dal. Forskare tror att mycket av livet i det forna Egypten handlade om Döden. Att förbereda sig på nästkommande liv, det som kommer efter döden. Kha arbetade som gravkammararkitekt för faroner och kungahus- och skapade en magnifik gravkammare till sig själv och hustrun Merit. I dödsboken fanns instruktioner vad som behövdes för nästa liv. Det var förvånansvärt likt det liv de redan levde- utan åldrande och död, förstås. Vackra kläder och smycken, guld och god mat. Allianser med de rätta Gudarna- för att säkerställa sig ett fortsatt gott liv., i en uppdaterat version. Kha & Merit 2.0.
Det slog mig att även inom islam och kristendomen handlar jordelivet mycket om nästa liv. Det rätta livet. Det goda livet. Om en muslimsk man kämpar tappert mot de otrogna i detta livet så skall han få sin belöning i himmelen i form av, 40, stycken tror jag visst det var, oskulder.
I kristendomen predikades det jämnmod med detta livets orättvisor och svåra umbärande- för en belöningen i form av att få komma hem till sin Fader och bli omhändertagen som ett barn eller få njuta evig semester.
Både två himlar ter sig stolligare för mig än det mer pragmatiska Egypten- men naturligtvis intressanta att fundera på utifrån vad för slags människosyn och livssyn de ger uttryck för; alla tre- efterdöden-livet.
Hinduismen och buddismen vill inte leva alls- de strävar efter att utplåna det fysiska och sinnliga så fort som det går- för att bara vara i det eviga. Hmm, det tycks mig lite otacksamt mot all den skönhet vår värld kan ge oss, bara vi öppnar ögonen på morgonkvisten- så kan världen hänföra oss i sin vidunderlighet.
Ju mindre ens värld är här desto mindre tycks efterkommande himmel vara. Ju fattigare omständigheter- desto tydligare drömmar.
Men det tycks mig ändå som det finns en optimism i tron på livet efter döden som tar sig mer eller mindre stiliga uttryck. För mig som kvinna vet jag inte riktigt vad njutningen skulle vara att tillbringa all evighet med oskulder-mer än som en påfyllning av mitt ego att vara den som kan kärlekskonsten bäst- men den himmelstolkningen ter sig lite väl enformig för mig. Trött som jag är nu, mitt i arbetslivets topp- så ter ju sig en evig semester mera angenäm, men även den tror jag att jag skulle tröttna på. Så ett uppdaterat liv så påminner om det jag här, verkar trots allt vara det roligaste alternativet.
Just nu tycks mig tidens religion- konsumismen- mera vara inrikta på att det inte finns ett liv efter mitt. Vi lever fort och smakar på det ena och andra i allt raskare takt. Tjöver oss, skulle nog min mormor säga. För vi hinner inte tugga och känna eftersmak.Hinner inte leva på riktigt- tros det enorma utbudet av kickar---
Jag och många med mig duttar lite här och lite där- utan rota oss i något. Vi bränner broar till framtiden och trasar sönder vår jord- så det blir mycket svårt att leva kvar här för våra barn och barnbarn- i ett liv efter oss. Tanken på liv efter döden tycks vara ute- och dessvärre, tanken på ett liv för efterkommande generationer också. Vår nuvarande religion och livsföreställning ter sig inför mina ögon väldigt pessimistisk. Som ett uttryck för en djup känsla av total meningslöshet.
Konsumismen har omformat oss från trälande kristna till värstingar- som i en slags hopplöshet och trolöshet – förstör allt. Och allra mest för oss själva
Vi människor har blivit vår tids dinosaurier- för stora för vårt eget bästa.
Det finns inget liv efter döden- lev nu triumferar vi, kickstinna med allsköns shoppingkassar. Och snart inget liv innan döden,heller- svarar jorden oss.
Det slog mig att även inom islam och kristendomen handlar jordelivet mycket om nästa liv. Det rätta livet. Det goda livet. Om en muslimsk man kämpar tappert mot de otrogna i detta livet så skall han få sin belöning i himmelen i form av, 40, stycken tror jag visst det var, oskulder.
I kristendomen predikades det jämnmod med detta livets orättvisor och svåra umbärande- för en belöningen i form av att få komma hem till sin Fader och bli omhändertagen som ett barn eller få njuta evig semester.
Både två himlar ter sig stolligare för mig än det mer pragmatiska Egypten- men naturligtvis intressanta att fundera på utifrån vad för slags människosyn och livssyn de ger uttryck för; alla tre- efterdöden-livet.
Hinduismen och buddismen vill inte leva alls- de strävar efter att utplåna det fysiska och sinnliga så fort som det går- för att bara vara i det eviga. Hmm, det tycks mig lite otacksamt mot all den skönhet vår värld kan ge oss, bara vi öppnar ögonen på morgonkvisten- så kan världen hänföra oss i sin vidunderlighet.
Ju mindre ens värld är här desto mindre tycks efterkommande himmel vara. Ju fattigare omständigheter- desto tydligare drömmar.
Men det tycks mig ändå som det finns en optimism i tron på livet efter döden som tar sig mer eller mindre stiliga uttryck. För mig som kvinna vet jag inte riktigt vad njutningen skulle vara att tillbringa all evighet med oskulder-mer än som en påfyllning av mitt ego att vara den som kan kärlekskonsten bäst- men den himmelstolkningen ter sig lite väl enformig för mig. Trött som jag är nu, mitt i arbetslivets topp- så ter ju sig en evig semester mera angenäm, men även den tror jag att jag skulle tröttna på. Så ett uppdaterat liv så påminner om det jag här, verkar trots allt vara det roligaste alternativet.
Just nu tycks mig tidens religion- konsumismen- mera vara inrikta på att det inte finns ett liv efter mitt. Vi lever fort och smakar på det ena och andra i allt raskare takt. Tjöver oss, skulle nog min mormor säga. För vi hinner inte tugga och känna eftersmak.Hinner inte leva på riktigt- tros det enorma utbudet av kickar---
Jag och många med mig duttar lite här och lite där- utan rota oss i något. Vi bränner broar till framtiden och trasar sönder vår jord- så det blir mycket svårt att leva kvar här för våra barn och barnbarn- i ett liv efter oss. Tanken på liv efter döden tycks vara ute- och dessvärre, tanken på ett liv för efterkommande generationer också. Vår nuvarande religion och livsföreställning ter sig inför mina ögon väldigt pessimistisk. Som ett uttryck för en djup känsla av total meningslöshet.
Konsumismen har omformat oss från trälande kristna till värstingar- som i en slags hopplöshet och trolöshet – förstör allt. Och allra mest för oss själva
Vi människor har blivit vår tids dinosaurier- för stora för vårt eget bästa.
Det finns inget liv efter döden- lev nu triumferar vi, kickstinna med allsköns shoppingkassar. Och snart inget liv innan döden,heller- svarar jorden oss.
RSS Feed