Det sägs att chefer och ledare av i dag inom ideella rörelser, kommunal verksamhet och statliga verk måsta ha löner i nivå med privat näringsliv för att vara attraktiva för de rätta kompetenserna….
Jag undrar så över detta…??
Stämmer det, verkligen?
Har kompetensen ingenting med resultatet av ledarens förmåga att göra rätt och bra saker inom sitt ansvarsområde?
Är det viktigaste idag att rekrytera chefer som anser sig vara värda sisådär 3-5 gånger mer i lön än en medellöninkomstagare? Än att de faktiskt kan åstadkomma annat än
nedskärningar? För alla utom sig själva, vill säga…
För i verkligheten så funkar inte
- Sjukvården- vare sig för de sjuka, anhöriga eller berörd personal- med undantag för cheferna möjligtvis
- Hemtjänsten- vare sig för brukarna, anhöriga och berörd personal – med undantag för cheferna möjligtvis
- Förskolan- vare sig för barnen, föräldrarna eller berörd personal- med undantag för cheferna möjligtvis
- Skolan- vare sig för eleverna, föräldrarna eller berörd personal- med undantag för cheferna möjligtvis
Listan kan göras lång med försäkringskassan, socialtjänsten, polisen med fler
Är då cheferna verkligen värda 100 000 kr i månaden- när de uppenbarligen gör ett skitdåligt arbete?
Här kanske en och annan känner sig nödgad att säga att det saknas resurser då politiker inte vill satsa på just medborgarnas behov av basal värdighet och trygghet, utbildning och hälsa. Men är det inte just det en bra chef ska göra? Skaffa fram resurser. Organisera verksamheter och bilda team med sin personal för möta behovet de är anställda för att ta hand om?
Kompetens nog för att skaffa de förutsättningar och resurser som krävs till sitt ansvarsområde- snarare än till sin egen ficka och karriärstege??
Eller har jag missuppfattat något??
RSS Feed
