Det finns en man, eller rättare sagt en mängd män, på mitt jobb och liv och kontext som säger som det är. Vi kan kalla alla dessa honom för Göran
Göran säger; Så här är det. Han ger svar, raka rediga svar- men tycker frågor är ovidkommande och bara ställer till det. Göran tycker inte om tjafs och oreda. Göran vet vad han vet. Så enkelt är det.
Göran är bärare av manliga principen Gå rakt fram. Hela tiden. Framåt och Uppåt. Känslor är oacceptabelt och ineffektivt- hur skall du både kunna känna och samtidigt bete dig som ett svin? Nä, Göran tycker det räcker med att bete sig som ett svin. Det ger så många fördelar. Fördelar som….pengar, titel, hus Göra karriär- både yrkesmässigt, boendemässigt och kvinnomässigt. Man vill ju byta upp sig. Alltid.
Så gå rakt fram. Tänk på vad som hände Lots hustru; hon vände sig om för att vila och reflektera över vad som hade hänt med hennes stad och liv. Och vips straffade den manligt uppfunna guden henne- och gjorde henne faststående för alltid, som en evig saltstod. Hon fick inget gjort, helt enkelt. Inte ens ett eget namn bevarat till eftervärlden. Lot gick däremot rakt fram och förgrep sig på sina döttrar, då de var de enda som fanns i hans närhet och det var det bästa han kunde komma på att göra. Eftersom han inte hade vänt sig om och reflekterat över vad han hade gjort med sit liv. jani fattar poängen, va?
Han fick ju något gjort -som en riktig karl(Läs människa- det är liksom samma sak).. Döttrarna förpassades passande nog raskt ut ur berättelsen. Det hade blivit för mycket känslor och annat irrelevant brôte att ha med sig i babaget i den ständiga rörelse- den som alltid går fram. Och uppåt.. och besynnerligt rakt på.
Så vi marscherar lika lydigt som Lot framåt. Framåt och uppåt. Vi stannar inte - vi hyllar rörelsen. Den svischande snabba hisnande rörelsen. Och vilka är då rörligast? Jo, unga män. De kan minsann röra sig. Fort- som bara den som inte har något att tänka på. (Unga kvinnor får ju mens och även om de använder fräscha tamponger och sprutar kroppen full med smärtstillande - så kan man inte räkna med dem på riktigt. När det verkligen gäller, liksom)
Men - nu börjar nämligen allas våran Göran lämna ungdomen och närma sig pensionen- och hans testamente till livets söner (läs människor) är Var i rörelse: Alltid och gärna så fort du kan. Låt dig inte frestas till att vila- för i vila kommer så mycket tankar och känslor och röster och reflektioner och lärdomar. Bröte, helt enkelt. Frågor som vill ha svar. Sanna svar- som liksom tar in allt och alla i sitt svarsljus. Nej, så går det inte att ha det, tänker Göran högt och ljudligt. Det blir ju inget gjort. Och då blir det ingen löning på fredag för den trötte llelle öneslaven..... så det gäller att röra sig. Jämt.
Så vem kan då ta över efter den pensionerade Göran- jo, nu kommer den unga generationen Linus och Hampus Göranssons. De är i slutet av sina 20 år, när de axlar upp och in i chefsskap. De som knappt varit med om en årstidsväxling – nu blir det dom som bestämmer takten och målen i vår tids civilisationsmarsch. Och rätt så många av samtidens resekamrater hinner inte prestera så bra i dessa dagliga språngmarscher- de känner sig otillräckliga, svaga, oviktiga. Trots att de springer sig slimmade i olika skyltfönster över staden- så får de inte sitt livspussel att passa ihop till en vacker glad bild. Som den ser ut på Tv. Pusslet bildar snarare en traumatiserad krigszon. Eller en hopplös härva av pusselbitar som inte hör samman.
Men Göran kan inte se detta. Hans syn har inte använts till annat än se framåt under alla år- så han har helt tappat förmågan att se i vidvinkel eller mönster och inte har han kunnat unna sig ett vilande till kunskap. Den kunskapen som är så viktig för att ta fram livsbejakande strategier för morgondagen.
Så alla söner och döttrar till Göran- låt oss inte släpa in 50-talet och dess patriarkala historia in i morgondagens land. Låt lille Göran få gå i pension- och önska honom en lärorik vila. Och se morgondagen för vad den faktiskt är- ett nytt tomt blad. Som du kan fylla i som du verkligen vill ha det.
Göran säger; Så här är det. Han ger svar, raka rediga svar- men tycker frågor är ovidkommande och bara ställer till det. Göran tycker inte om tjafs och oreda. Göran vet vad han vet. Så enkelt är det.
Göran är bärare av manliga principen Gå rakt fram. Hela tiden. Framåt och Uppåt. Känslor är oacceptabelt och ineffektivt- hur skall du både kunna känna och samtidigt bete dig som ett svin? Nä, Göran tycker det räcker med att bete sig som ett svin. Det ger så många fördelar. Fördelar som….pengar, titel, hus Göra karriär- både yrkesmässigt, boendemässigt och kvinnomässigt. Man vill ju byta upp sig. Alltid.
Så gå rakt fram. Tänk på vad som hände Lots hustru; hon vände sig om för att vila och reflektera över vad som hade hänt med hennes stad och liv. Och vips straffade den manligt uppfunna guden henne- och gjorde henne faststående för alltid, som en evig saltstod. Hon fick inget gjort, helt enkelt. Inte ens ett eget namn bevarat till eftervärlden. Lot gick däremot rakt fram och förgrep sig på sina döttrar, då de var de enda som fanns i hans närhet och det var det bästa han kunde komma på att göra. Eftersom han inte hade vänt sig om och reflekterat över vad han hade gjort med sit liv. jani fattar poängen, va?
Han fick ju något gjort -som en riktig karl(Läs människa- det är liksom samma sak).. Döttrarna förpassades passande nog raskt ut ur berättelsen. Det hade blivit för mycket känslor och annat irrelevant brôte att ha med sig i babaget i den ständiga rörelse- den som alltid går fram. Och uppåt.. och besynnerligt rakt på.
Så vi marscherar lika lydigt som Lot framåt. Framåt och uppåt. Vi stannar inte - vi hyllar rörelsen. Den svischande snabba hisnande rörelsen. Och vilka är då rörligast? Jo, unga män. De kan minsann röra sig. Fort- som bara den som inte har något att tänka på. (Unga kvinnor får ju mens och även om de använder fräscha tamponger och sprutar kroppen full med smärtstillande - så kan man inte räkna med dem på riktigt. När det verkligen gäller, liksom)
Men - nu börjar nämligen allas våran Göran lämna ungdomen och närma sig pensionen- och hans testamente till livets söner (läs människor) är Var i rörelse: Alltid och gärna så fort du kan. Låt dig inte frestas till att vila- för i vila kommer så mycket tankar och känslor och röster och reflektioner och lärdomar. Bröte, helt enkelt. Frågor som vill ha svar. Sanna svar- som liksom tar in allt och alla i sitt svarsljus. Nej, så går det inte att ha det, tänker Göran högt och ljudligt. Det blir ju inget gjort. Och då blir det ingen löning på fredag för den trötte llelle öneslaven..... så det gäller att röra sig. Jämt.
Så vem kan då ta över efter den pensionerade Göran- jo, nu kommer den unga generationen Linus och Hampus Göranssons. De är i slutet av sina 20 år, när de axlar upp och in i chefsskap. De som knappt varit med om en årstidsväxling – nu blir det dom som bestämmer takten och målen i vår tids civilisationsmarsch. Och rätt så många av samtidens resekamrater hinner inte prestera så bra i dessa dagliga språngmarscher- de känner sig otillräckliga, svaga, oviktiga. Trots att de springer sig slimmade i olika skyltfönster över staden- så får de inte sitt livspussel att passa ihop till en vacker glad bild. Som den ser ut på Tv. Pusslet bildar snarare en traumatiserad krigszon. Eller en hopplös härva av pusselbitar som inte hör samman.
Men Göran kan inte se detta. Hans syn har inte använts till annat än se framåt under alla år- så han har helt tappat förmågan att se i vidvinkel eller mönster och inte har han kunnat unna sig ett vilande till kunskap. Den kunskapen som är så viktig för att ta fram livsbejakande strategier för morgondagen.
Så alla söner och döttrar till Göran- låt oss inte släpa in 50-talet och dess patriarkala historia in i morgondagens land. Låt lille Göran få gå i pension- och önska honom en lärorik vila. Och se morgondagen för vad den faktiskt är- ett nytt tomt blad. Som du kan fylla i som du verkligen vill ha det.
RSS Feed
