Svenskarna är trots sin ombesjungna kärlek till naturen och en relativt sett fortfarande ett land med låg andel fattiga med få valmöjligheter till ekologiskt tänk - en miljöbov utifrån Living Planets rapport Vi har tom klättrat upp på värstingsligan och befinner oss nu på en icke hedrande 10 i topp- lista.
Varför är det så?
Jag tänker att det är en del av att vara i det kapitalistiska doktrinen- alltså fokus på ständig tillväxt- mer och mer och mer- hela tiden- som skapar ett beteende där nöjdhet eller good - enough inte är egenskaper som premieras eller knappt är möjliga.
Det är ett utslag av den hierarkiska maktpyramiden som bygger på rädsla- att falla ner- att hamna underst- och som göder sig själv i ständig spiral. Och de kollektiva krafterna är lätta att duka under för!
Under parollen Jag vill ha ännu mera av allt- så tas få hänsyn till medmänniskor, natur och värden som inte omedelbart kan sättas dollartecken på.
Jag är en miljöbov- jag har gjort testet om mina ekologiska avtryck och det behövs nästan två hela planeter om alla skall leva som jag gör.
Jag reser mycket med flyg- och då kompenseras inte mina spårvagnsresor och promenader i vardagen detta beteende. Jag älskar resa- men skulle alltså behöva ta tåget istället för flyget. Det kostar betydligt mer att resa med tåg- dessutom tar det mer tid av mitt ganska pressade tidschema. Det är förklaringar - men inga ursäkter för mitt beteende.
Hur skall jag då hitta ett system som befrämjar det jag tror på- ett socialt, ekologiskt, ekonomisk och kulturell långsiktig system som skapar frid och frihet- och en good enough standard för alla och en var? För jag mår direkt illa av andras fattigdom. Det gör mig ofri och illa till mods. Jag tappar helt enkelt min aptit på livet.
Jag har börjat laborera med begrepp som finansiera varandras självständighet. Att stötta det jag vill ska finnas inom kulturen tex. Ett annat tänk jag har är en prissättning som sätts utifrån begreppet överlevnadspris. Hur mycket skall en vara kosta för att den som producerar den skall överleva? Inte bli rik- utan överleva good enough.
Jag är inte färdigtänkt med detta på långa vägar ännu. Men jag söker ett annat värderingssynsätt för mig själv som inte kostar naturen och mina medmänniskors väl och ve.
Och jag känner att kapitalismen har gjort sitt- för mig i alla fall. Den skapar en baksmälla som inte är att leka med. Det ruset den ger står i inte i proportion till dess baksmälla helt enkelt, anser jag.
Men jag grunnar vidare……
Varför är det så?
Jag tänker att det är en del av att vara i det kapitalistiska doktrinen- alltså fokus på ständig tillväxt- mer och mer och mer- hela tiden- som skapar ett beteende där nöjdhet eller good - enough inte är egenskaper som premieras eller knappt är möjliga.
Det är ett utslag av den hierarkiska maktpyramiden som bygger på rädsla- att falla ner- att hamna underst- och som göder sig själv i ständig spiral. Och de kollektiva krafterna är lätta att duka under för!
Under parollen Jag vill ha ännu mera av allt- så tas få hänsyn till medmänniskor, natur och värden som inte omedelbart kan sättas dollartecken på.
Jag är en miljöbov- jag har gjort testet om mina ekologiska avtryck och det behövs nästan två hela planeter om alla skall leva som jag gör.
Jag reser mycket med flyg- och då kompenseras inte mina spårvagnsresor och promenader i vardagen detta beteende. Jag älskar resa- men skulle alltså behöva ta tåget istället för flyget. Det kostar betydligt mer att resa med tåg- dessutom tar det mer tid av mitt ganska pressade tidschema. Det är förklaringar - men inga ursäkter för mitt beteende.
Hur skall jag då hitta ett system som befrämjar det jag tror på- ett socialt, ekologiskt, ekonomisk och kulturell långsiktig system som skapar frid och frihet- och en good enough standard för alla och en var? För jag mår direkt illa av andras fattigdom. Det gör mig ofri och illa till mods. Jag tappar helt enkelt min aptit på livet.
Jag har börjat laborera med begrepp som finansiera varandras självständighet. Att stötta det jag vill ska finnas inom kulturen tex. Ett annat tänk jag har är en prissättning som sätts utifrån begreppet överlevnadspris. Hur mycket skall en vara kosta för att den som producerar den skall överleva? Inte bli rik- utan överleva good enough.
Jag är inte färdigtänkt med detta på långa vägar ännu. Men jag söker ett annat värderingssynsätt för mig själv som inte kostar naturen och mina medmänniskors väl och ve.
Och jag känner att kapitalismen har gjort sitt- för mig i alla fall. Den skapar en baksmälla som inte är att leka med. Det ruset den ger står i inte i proportion till dess baksmälla helt enkelt, anser jag.
Men jag grunnar vidare……
RSS Feed