Ibland blir jag dystopisk. Lever jag i en gyllene parantes i mänsklighetens levnadshistoria? Hela jag vill ju att vi ska vara i början på något helt annat sätt att leva tillsammans. I samklang med oss själva, andra människor varelser och jorden.
Men ibland blir jag som sagt dystopisk….särskilt när jag närmar mig den verklighet som våra medier förmedlar.
När jag varje dag läser om våldtäkter och övergrepp på barn och kvinnor- då tappar jag lite i min förståelse och hopp om mänskligheten
När jag varje dag översköljs av reklam för ting jag inte behöver- då tappar jag lite i mitt förnuft och tro på mänskligheten
När jag ser hur fascismens rädda ansikte dyker upp hos fler och fler ledare- då tappar jag lite i mitt mod och vilja för mänskligheten
När jag möte maktmissbruk lite varstans- då tappar jag och hela världen balansen
Jag tänker att det vi har av frihet och jämlikhet är så skört. Rätten att tro på att vi alla är likvärdiga- och att vi inom en snar framtid kan få äta dess goda frukt. Den frukten har drabbats av pesten just nu;
Att demokrati kan så lätt köpas med lite pengar och sex.
Att vi trollas bort av droger och skådespel
De landvinningar vi gjort i Sverige under min levnadstid; ökade möjligheter att leva gott för de fattiga, sjuka, minsta, homosexuella och kvinnorna. De landvinningarna är idag hotade av oss själva – vi som i det tysta okejat Trump, SD, IS, fascister, pedofiler ,torskar, maktgalna kapitalister ta plats och erövra tillbaka mark bit för bit- bakåt i vår egen mörka historik.
När vi hellre lägger pengar i miljarder på ett par fotbollsspelare än på förlossningsvård, personlig assistans och kortare arbetstid- då brister något inom mig.
Jag blir helt enkelt sjuk av denna ojämlikhet. Att en ung frisk man som är duktig med en boll några år av sitt liv- är så mycket mera värd än att nyblivna föräldrar skall få god omvårdnad för att säkerställa en bra start på ett nytt litet liv- det säger något om vår tid. Den påminner i alltför hög grad om lyxgalana despoter och franska konungar genom tiderna som ägt allt och låtit de många få slåss om smulorna.
Jag vill inte tillbaka i vår historia. Jag vill framåt! Jag vill ha en roligare och ljuvligare värd. Innerligare och starkare. En värd där vi utmanas av svårigheter- men hjälper varandra istället för roffa och svika. För det är oss själva vi gör illa genom denna ojämlikhet.
Varför bygger de rika sina höga murar? För de orkar inte se konsekvenserna av sin rikedom i sina fattiga medmänniskor. Förstås. Det är inte svårare än så.
Jag vill leva och verka för att inte rädas konsekvenserna av mina egna handlingar! Jag vill våga möta mina medmänniskors ögon. Jag vill leva efter orden Alltd et ni gör mot mina minsta –det gör jag mot mig själv.
Think global- act local!!
Och spräng parentesen till ett jävla stort utropstecken- bara för att det är möjligt!
Men ibland blir jag som sagt dystopisk….särskilt när jag närmar mig den verklighet som våra medier förmedlar.
När jag varje dag läser om våldtäkter och övergrepp på barn och kvinnor- då tappar jag lite i min förståelse och hopp om mänskligheten
När jag varje dag översköljs av reklam för ting jag inte behöver- då tappar jag lite i mitt förnuft och tro på mänskligheten
När jag ser hur fascismens rädda ansikte dyker upp hos fler och fler ledare- då tappar jag lite i mitt mod och vilja för mänskligheten
När jag möte maktmissbruk lite varstans- då tappar jag och hela världen balansen
Jag tänker att det vi har av frihet och jämlikhet är så skört. Rätten att tro på att vi alla är likvärdiga- och att vi inom en snar framtid kan få äta dess goda frukt. Den frukten har drabbats av pesten just nu;
Att demokrati kan så lätt köpas med lite pengar och sex.
Att vi trollas bort av droger och skådespel
De landvinningar vi gjort i Sverige under min levnadstid; ökade möjligheter att leva gott för de fattiga, sjuka, minsta, homosexuella och kvinnorna. De landvinningarna är idag hotade av oss själva – vi som i det tysta okejat Trump, SD, IS, fascister, pedofiler ,torskar, maktgalna kapitalister ta plats och erövra tillbaka mark bit för bit- bakåt i vår egen mörka historik.
När vi hellre lägger pengar i miljarder på ett par fotbollsspelare än på förlossningsvård, personlig assistans och kortare arbetstid- då brister något inom mig.
Jag blir helt enkelt sjuk av denna ojämlikhet. Att en ung frisk man som är duktig med en boll några år av sitt liv- är så mycket mera värd än att nyblivna föräldrar skall få god omvårdnad för att säkerställa en bra start på ett nytt litet liv- det säger något om vår tid. Den påminner i alltför hög grad om lyxgalana despoter och franska konungar genom tiderna som ägt allt och låtit de många få slåss om smulorna.
Jag vill inte tillbaka i vår historia. Jag vill framåt! Jag vill ha en roligare och ljuvligare värd. Innerligare och starkare. En värd där vi utmanas av svårigheter- men hjälper varandra istället för roffa och svika. För det är oss själva vi gör illa genom denna ojämlikhet.
Varför bygger de rika sina höga murar? För de orkar inte se konsekvenserna av sin rikedom i sina fattiga medmänniskor. Förstås. Det är inte svårare än så.
Jag vill leva och verka för att inte rädas konsekvenserna av mina egna handlingar! Jag vill våga möta mina medmänniskors ögon. Jag vill leva efter orden Alltd et ni gör mot mina minsta –det gör jag mot mig själv.
Think global- act local!!
Och spräng parentesen till ett jävla stort utropstecken- bara för att det är möjligt!
RSS Feed
