Donald Trump blir USAs nästa president. Han lyckade få de lågutbildade vita männen att rösta. Röster som ekar av de räddas hat. Hat och rädsla för att inte längre vara i majoritet. De vita männen som inte orkat eller vågat tänka om- att imorgon är en annan dag. Har alltid varit. Och kommer alltid förbli. Klockan vrids inte tillbaka. Har en ny tanke tänkts- så har den tänkts. Och kan inte otänkas. Och det är just det de räddaste små är skräckslagna inför- en ny sorts värld. En mångfaldig värld. Som på riktigt bygger på allas lika rätt att få var den människa man är, Tror på vilken Gud man vill. Älska den människa man vill. Och inte förminskas för att man fötts med ett särskilt sorts biologiskt kön.
Donald skapade en mobb av hat mot kvinnor, icke-vita, muslimer, andra sorts sexualitet än kärnfamiljshetereosexualiteten. Och mobben skrek så att de vann.
En valkampanj så fylld av skränigt hat. Så många olyckliga människor det måste finnas i USA och i många andra delar av världen just nu. För det är inte de glada välmående schyssta människorna som röstar på hatets väg. De är de arga, de bittra, de olyckliga. De som känner sig utan.
Kanske är det det sista kapitlet i den manliga kapitalismens historia som nu skrivs. Att Donald Trump blir den siste av sitt slag. Arg kränkt man med våld och lögn som vapendragare.
Kanske är det detta imperiums sista suck som nu mullrar oroväckande i mången land
Jag hoppas det.
Därför bygger jag en annan sorts framtid där jag bor och lever.
Hårt och mycket arbete, javisst.
Men det är det enda jag kan göra nu för vara den sortens människa jag vill vara. I den sortens värld jag vill leva i.
Men idag sörjer jag.