De flesta bilder på Facebook- är vackra, idylliska och trevliga. Det res och äts och festas dagarna i ända i vårt avlånga land. Bilder på vackra och glada människor, stora som små duggar tätt.
En del bilder läggs också in för väcka debatt. Med en arg eller ironiska text som medföljer. Då går det bra att visa upp sådant som inte är så fräscht, snyggt eller eftersträvansvärt. Fula misskötta hus. Skadade barn i krig. Skräp och förstörelse.Elände.
Då och då visas en skadad arm, fot eller blått öga upp. För att visa att man liksom är med och sportar eller äventyrar sig. Eller åtminstone rör sig i fräcka sammanhang.
Men sällan visas det upp bilden av en stukad själ- eller en bruten vilja. Vi är trots allt rätt många i detta avlånga land som kommit att kallas Sverige- som faktiskt inte alltid mår så där hundra. Varje dag. Vi som stundtals sover illa. Med påföljande dagar som släpar sig fram i trötthet. Som gråter i ensamhet. Som sover sig igenom helgen för att orka arbeta en hel vecka igen. Som lever med panikångestattacker- och tror att man skall dö. Magkatarr. Huvudvärk. Högt blodtryck. Klåda och eksem
Jag visar inga stilla bilder av krisen som sker inom mig. Jag kanske inte tror någon är intresserad av sådant på FB. Men kanske finns det intresse In Real Life? Av ord och bilder när viljan inte räcker fram. När lusten tynar bort. När kraven växer över huvudet.
När livet inte vill nöja sig med smulorna längre.
Hur skall jag kunna finna ett fotomotiv av detta och lägga upp på Facebook? Eller hitta en slagfärdighet som platsar på twitter?
Jag vet inte. Inte ännu.
En del bilder läggs också in för väcka debatt. Med en arg eller ironiska text som medföljer. Då går det bra att visa upp sådant som inte är så fräscht, snyggt eller eftersträvansvärt. Fula misskötta hus. Skadade barn i krig. Skräp och förstörelse.Elände.
Då och då visas en skadad arm, fot eller blått öga upp. För att visa att man liksom är med och sportar eller äventyrar sig. Eller åtminstone rör sig i fräcka sammanhang.
Men sällan visas det upp bilden av en stukad själ- eller en bruten vilja. Vi är trots allt rätt många i detta avlånga land som kommit att kallas Sverige- som faktiskt inte alltid mår så där hundra. Varje dag. Vi som stundtals sover illa. Med påföljande dagar som släpar sig fram i trötthet. Som gråter i ensamhet. Som sover sig igenom helgen för att orka arbeta en hel vecka igen. Som lever med panikångestattacker- och tror att man skall dö. Magkatarr. Huvudvärk. Högt blodtryck. Klåda och eksem
Jag visar inga stilla bilder av krisen som sker inom mig. Jag kanske inte tror någon är intresserad av sådant på FB. Men kanske finns det intresse In Real Life? Av ord och bilder när viljan inte räcker fram. När lusten tynar bort. När kraven växer över huvudet.
När livet inte vill nöja sig med smulorna längre.
Hur skall jag kunna finna ett fotomotiv av detta och lägga upp på Facebook? Eller hitta en slagfärdighet som platsar på twitter?
Jag vet inte. Inte ännu.
RSS Feed
