När Olof Palme sköts flyttade våldet till Sverige. Det där som till synes verkar var det oförklarliga våldet. Det som är så nära besinningslöshet, att ingen kan vara oberörd.
Det fanns naturligtvis en massa våld i vårt land innan - män som slog och fortfarande slår sina hustrur och barn. Mobbing på skolor. Trakasserier. Fyllevåld. Våld som kan förstås för att det är nära och så olyckligt.
Men när Palme sköts sprack en oskuldsfullhet och gick i vassa bitar. Det samma bara skedde där borta hos de Andra- skedde plötsligt här. En statsminister dödad när han gick på bio. Och bort gick den tiden när en statsminister kunde vara en vanlig människa. Med nyckel i krukan vid huset.
Sedan dödades Anna Lindh- på bussen hem till sin familj.
Unga män började skjuta andra unga män i våra bostadsområden.
Andra unga män gick på fotboll bara för att få hata och slåss.
Hatet har börjat att äta sig in i det svenska sinnet.
22 oktober 2015 - Nu sprack den skärva av oskuld som fortfarande fanns i vårt hopp, i vårt väsen och önskan om en fredad värld. Barnen i skolan.
En ung man som fyllt sitt hjärta med de högerextremas retorik och logik- att man kan ta sig rätten att slå på de allra svagaste, Att det är styrka att slå på det vapenlösa. Att sparka på det som ännu inte rest sig. Att det finns olika värden på människor- att vissa människor på grund av sitt etniska ursprung är mindre värda.
Det är en tragedi. För familjerna i Trollhättan. En tragedi för oss alla att ytterligare unga människor dör en för tidig död. En tragedi för det goda öppna samhället.
En tragedi att vi återigen öppnat Pandoras ask- och släppt lös krafter som fött och gött ett utanförskap, ett tomt ingenmansland där godhet är en dröm som inte kan, inte orka drömmas. Där förtvivlan är så svart att inget hopp kan skönjas. Starka krafter som ensidigt velat satsa på det kortsiktiga. På det ytliga. På de snabba vinsterna. Och de lätta lösningarnas väg. Krafter som satsat hårt på slå ut de som inte riktigt alltid orkat springa så fort. Inte var tillräckligt fräcka att exploatera.
Nu finns vi i resterna av denna blinda tro på Marknaden som vår tids Gudomlighet.
Nu lever vi ruinerna av Egoismens tidevarv.
Och vi mår dåligt. Riktigt jävla tjyvtjockt.
Jag vill något helt annat. En annan sorts värld för mina barn och deras medmänniskor.
Jag vet att dela lika gör att jag mår bra. Att hata gör mig ont. Att älska gör mig lycklig. Att hata gör mig rädd och ensam, längst där inne.
Att leva och låta leva - är en jäkla bra start på en annan sorts värld.
Så varför tvekar du liksom Lots hustru? Det finns inget av värde kvar. Det har förlorats. En annan tid – ett annat sorts liv måste randas
Det är dags att bryta upp för mig och börja vandra till morgondagens värld. Ska du stanna kvar eller vill du slå följe?
Det fanns naturligtvis en massa våld i vårt land innan - män som slog och fortfarande slår sina hustrur och barn. Mobbing på skolor. Trakasserier. Fyllevåld. Våld som kan förstås för att det är nära och så olyckligt.
Men när Palme sköts sprack en oskuldsfullhet och gick i vassa bitar. Det samma bara skedde där borta hos de Andra- skedde plötsligt här. En statsminister dödad när han gick på bio. Och bort gick den tiden när en statsminister kunde vara en vanlig människa. Med nyckel i krukan vid huset.
Sedan dödades Anna Lindh- på bussen hem till sin familj.
Unga män började skjuta andra unga män i våra bostadsområden.
Andra unga män gick på fotboll bara för att få hata och slåss.
Hatet har börjat att äta sig in i det svenska sinnet.
22 oktober 2015 - Nu sprack den skärva av oskuld som fortfarande fanns i vårt hopp, i vårt väsen och önskan om en fredad värld. Barnen i skolan.
En ung man som fyllt sitt hjärta med de högerextremas retorik och logik- att man kan ta sig rätten att slå på de allra svagaste, Att det är styrka att slå på det vapenlösa. Att sparka på det som ännu inte rest sig. Att det finns olika värden på människor- att vissa människor på grund av sitt etniska ursprung är mindre värda.
Det är en tragedi. För familjerna i Trollhättan. En tragedi för oss alla att ytterligare unga människor dör en för tidig död. En tragedi för det goda öppna samhället.
En tragedi att vi återigen öppnat Pandoras ask- och släppt lös krafter som fött och gött ett utanförskap, ett tomt ingenmansland där godhet är en dröm som inte kan, inte orka drömmas. Där förtvivlan är så svart att inget hopp kan skönjas. Starka krafter som ensidigt velat satsa på det kortsiktiga. På det ytliga. På de snabba vinsterna. Och de lätta lösningarnas väg. Krafter som satsat hårt på slå ut de som inte riktigt alltid orkat springa så fort. Inte var tillräckligt fräcka att exploatera.
Nu finns vi i resterna av denna blinda tro på Marknaden som vår tids Gudomlighet.
Nu lever vi ruinerna av Egoismens tidevarv.
Och vi mår dåligt. Riktigt jävla tjyvtjockt.
Jag vill något helt annat. En annan sorts värld för mina barn och deras medmänniskor.
Jag vet att dela lika gör att jag mår bra. Att hata gör mig ont. Att älska gör mig lycklig. Att hata gör mig rädd och ensam, längst där inne.
Att leva och låta leva - är en jäkla bra start på en annan sorts värld.
Så varför tvekar du liksom Lots hustru? Det finns inget av värde kvar. Det har förlorats. En annan tid – ett annat sorts liv måste randas
Det är dags att bryta upp för mig och börja vandra till morgondagens värld. Ska du stanna kvar eller vill du slå följe?
RSS Feed
