Vi firar midsommar - sommarsolståndet för då är den ljusa dagen som längst, och den mörka natten som kortats. Förr firade man troligen på rätt dag och natt- numera har man paketerat in sommarsolståndet till helgen. Magin har ersatts med praktikaliteter. Kärleksnatten med livet och jorden och dess förunderlighet- har bytts ut mot släkt-vän-familjefester med fylla och mer eller mindre grusade förhoppningar.
Så kan det gå, när man tappar bort själva anledningen , och glidningen blir det viktiga.
Midsommar för mig är, trots allt, inte så mycket svensk med stång, sill, färskpotatis och jordgubbar- trots att min barndom var sådan. Nä, min midsommar är mer Tove Janssons trolska Farlig midsommar- med teatern på glid i natten. I hennes bok med mumintrollen finns magin kvar. Det ligger spänning i luften, äventyr och längtan. Vänskap och frihet. Men också ett stråk av nordisk melankoli. Sommaren är här med all sin grönska och härlighet, men runt hörnet lurar hösten och den stränga vintern. En dag att vila och fira på.
Jag har firat mina midsomrar med familj, vänner och bekanta. Jag har tillbringat en och annan afton helt ensam och nu de senaste åren med mannen i mitt liv.
Vi inledde vårt midsommarfirandet med en lång frukost och ett tre timmars samtal om livet, kärleken och den sanna vänskapen – den sortens vänskap som tillåter att jag får ha mina drömmar levande inom mig.. Den sortens vänner som vågar lämna mig ifred- när jag vill och behöver det. Om modern digital vänskap kontra traditionell vänskap byggd på en gemensam historia. Om vi umgås genom visa upp våra hem, prestationer och status. Eller socialiserar en stund kring en gemensam passion.
Hur man som älskande kan vårda sin kärleksrelation genom förbli levande själv, på egen hand. Hitta sin egen livskälla att ösa ur.
Mitt och hans behov att få vara ensamma en stund. För att hinna landa. Eller vänta in själen när det gått för fort. För utan själ blir det inte mycket till kärlek.
Då blir det som en teaterscen på glid ut i Farlig midsommartid.
Så mannen min
cyklade iväg en stund för att lägga sig i sin hängmatta i skogen- med för sig själv en liten stund.
Jag vårdar mina blommor här hemma och njuter min ensamhet -och reflekterar genom att skriva denna text. Om vänskap, kärlek så här i midsommartid. Tankar jag säkerligen får fundera vidare på och återkomma i ord och bild.
Nu kom ett sms-med orden På väg
Så snart blir det lite färskpotatis och jordgubbar. Inne eller ute beroende på vädret. Och kanske lite kär lek på det!
.
Så kan det gå, när man tappar bort själva anledningen , och glidningen blir det viktiga.
Midsommar för mig är, trots allt, inte så mycket svensk med stång, sill, färskpotatis och jordgubbar- trots att min barndom var sådan. Nä, min midsommar är mer Tove Janssons trolska Farlig midsommar- med teatern på glid i natten. I hennes bok med mumintrollen finns magin kvar. Det ligger spänning i luften, äventyr och längtan. Vänskap och frihet. Men också ett stråk av nordisk melankoli. Sommaren är här med all sin grönska och härlighet, men runt hörnet lurar hösten och den stränga vintern. En dag att vila och fira på.
Jag har firat mina midsomrar med familj, vänner och bekanta. Jag har tillbringat en och annan afton helt ensam och nu de senaste åren med mannen i mitt liv.
Vi inledde vårt midsommarfirandet med en lång frukost och ett tre timmars samtal om livet, kärleken och den sanna vänskapen – den sortens vänskap som tillåter att jag får ha mina drömmar levande inom mig.. Den sortens vänner som vågar lämna mig ifred- när jag vill och behöver det. Om modern digital vänskap kontra traditionell vänskap byggd på en gemensam historia. Om vi umgås genom visa upp våra hem, prestationer och status. Eller socialiserar en stund kring en gemensam passion.
Hur man som älskande kan vårda sin kärleksrelation genom förbli levande själv, på egen hand. Hitta sin egen livskälla att ösa ur.
Mitt och hans behov att få vara ensamma en stund. För att hinna landa. Eller vänta in själen när det gått för fort. För utan själ blir det inte mycket till kärlek.
Då blir det som en teaterscen på glid ut i Farlig midsommartid.
Så mannen min
cyklade iväg en stund för att lägga sig i sin hängmatta i skogen- med för sig själv en liten stund.
Jag vårdar mina blommor här hemma och njuter min ensamhet -och reflekterar genom att skriva denna text. Om vänskap, kärlek så här i midsommartid. Tankar jag säkerligen får fundera vidare på och återkomma i ord och bild.
Nu kom ett sms-med orden På väg
Så snart blir det lite färskpotatis och jordgubbar. Inne eller ute beroende på vädret. Och kanske lite kär lek på det!
.
RSS Feed
