Fattigdomen skapar brott mot vår egen mänsklighet. Patriarkatet upprätthåller vår omänsklighet

Jag kommer ihåg min känsla av äckel och chock efter läst Rosario är död av Majgull Axelsson för många år sedan. Hur fattiga barn säljs till sexköpande män. Systematiskt. Strukturellt uppbyggd på den enes ständigt lägre position både värdemässigt och ekonomiskt Tänkte på den boken när jag såg Korrespondenterna om hur småflickor säljs eller byts som en vara till mångdubbelt gamla män. Att dessa arrangerade äktenskap är sprungna ur samma system. Familjer som av fattigdom säljer sina barn, framförallt sina döttrar. Och köpare tycks det finnas överallt. I massor. Män som betalar med pengar eller kor. Mat eller beskydd. Mot att de får makt över en liten människas utsatthet

Men lek med tanken om vi föddes lika rika eller fattiga.  Att pengar inte spelade roll. Skulle familjer ge bort sina små döttrar till gamla gubbar då? Tveksamt. Med mat i magen tror jag varje förälder vill se sina barn drömma sina drömmar och förverkliga så många de förmår. I den ålder de befinner sig med sina jämlikar. Att då ge sin nioåring till en åldring att servera mat, sex och barn – är så omänskligt grymt. Att begå ett sådant övergrepp på sin egen mänsklighet kan bara göras av den fattige- där det råder total hopp och maktlöshet.

Vem är det då som ser till att fattigdomen består? Den som redan har sålt sin själ till djävulen vore ett enkelt svar att ge. Filmen Margin Call, som gick för några dagar sedan handlade om några av dessa människor- som spekulerade med pengar som om det vore en lek. Och det är nog så att denna lek leks över världen varje dag. En lek som använder oss som insats. Våra hem, våra barn och vår mänsklighet som brickor.

Även i denna filmen snuddade man vid sexköpen av kvinnor som en naturlig ingrediens i mäns värld. En kort sekvens av bara ben och rumpa för kittla lite vår sexualitet -  som för kolla om den är mutbar- visade just det- att även en film som vill visa hur lätt en människa ka bli ett själlöst djur- ändå inte kan avhålla sig från objektifiera kvinnor. För att de rika kan. För att män kan .Och vill objektifiera. Hela tiden. Även om priset är själ och allt det  där som gör dig till människa.

Så viktig är makten - och så svår är fattigdomens maktlöshet. Jag vet inte vilken sida av myntet som är fulast. Jag vet bara att jag inte mår bra av denna maktlek med barn som insats.

Jag vill inte vara med längre.

Jag vill leka en annan , roligare lek- som gör mig ännu lite mer mänsklig. Jag vill leka lika.