Jag tror bergfast på att då och då stoppa i sig ett krumelurpiller! Skippa vitaminerna och ta krumelurerna istället. De är mycket bättre på vitalisera dig!
Man tager vad man haver och sätter sig med korslagda ben och så säger man Pippis bevingade ord; Fina lilla krumelur- jag vill aldrig bliva stur. Och så stoppar man ärtan eller bovetegrynet i munnen och låter den verka.
Om man som jag inte riktigt blir stur- så är allting på barns vis fortfarande möjligt. Som vadå- kanske du tänker som glömt att ta dina krumelurpiller de senaste 30 -40 åren….Ajajaj. Det kan inte vara lätt att lida krumelurbrist. Det är direkt hälsovådligt skulle jag tro.
Att bli alltför vuxen i tidig ålder- jag det är inget öde jag skulle vilja gå till mötes. Huva!
nej- minst ett krumelurpiller i veckan bör intas på fastande mage.
Vadhar då denna krumelur för effekter och biverkningar?
Jag flyger istället för att tappa fotfästet, tror jag. Bara för att det går. För allting går- som Pippi säger när hon flyger i väg på kvasten.
Jag gråter en skvätt över mina sår och krämpor- men tittar sedan fascinerat på sårskorpan.
Jag undrar så vad som finns bakom nästa krök för mig att se -istället för begeistrat titta på minnesbilder från fornstora dagar. Jag vet att mina stora dagar är här och framför mig.
Jag är mycket med själv i min egen värld istället för titta på andras tolkningar av sin värld
Jag skriver min egen bok.
Gör mina egna små vernissager med foton och ting
Pratar med mig själv och undrar över det ena och det andra.Filosoferar.
Trivs rätt bra med mig själv.
Precis som ett barn så är min förmåga till glömska härligt stor. Jag glömmer helt enkelt av att ha tråkigt i min ensamhet- och vips så är jag inne i något nytt.
Detta beror på att jag tar mitt krumelurpiller. Åtminstone inom mig själv. Men det skadar inte att ritualiserar det i den fysiska verkligheten heller. Kan vara ett sätt att bryta den där tråkiga tendensen att bli alltför vuxen .Allför ofta och för tidigt. Det är inget avundsvärt öde för den som en gång varit ett barn.
Man tager vad man haver och sätter sig med korslagda ben och så säger man Pippis bevingade ord; Fina lilla krumelur- jag vill aldrig bliva stur. Och så stoppar man ärtan eller bovetegrynet i munnen och låter den verka.
Om man som jag inte riktigt blir stur- så är allting på barns vis fortfarande möjligt. Som vadå- kanske du tänker som glömt att ta dina krumelurpiller de senaste 30 -40 åren….Ajajaj. Det kan inte vara lätt att lida krumelurbrist. Det är direkt hälsovådligt skulle jag tro.
Att bli alltför vuxen i tidig ålder- jag det är inget öde jag skulle vilja gå till mötes. Huva!
nej- minst ett krumelurpiller i veckan bör intas på fastande mage.
Vadhar då denna krumelur för effekter och biverkningar?
Jag flyger istället för att tappa fotfästet, tror jag. Bara för att det går. För allting går- som Pippi säger när hon flyger i väg på kvasten.
Jag gråter en skvätt över mina sår och krämpor- men tittar sedan fascinerat på sårskorpan.
Jag undrar så vad som finns bakom nästa krök för mig att se -istället för begeistrat titta på minnesbilder från fornstora dagar. Jag vet att mina stora dagar är här och framför mig.
Jag är mycket med själv i min egen värld istället för titta på andras tolkningar av sin värld
Jag skriver min egen bok.
Gör mina egna små vernissager med foton och ting
Pratar med mig själv och undrar över det ena och det andra.Filosoferar.
Trivs rätt bra med mig själv.
Precis som ett barn så är min förmåga till glömska härligt stor. Jag glömmer helt enkelt av att ha tråkigt i min ensamhet- och vips så är jag inne i något nytt.
Detta beror på att jag tar mitt krumelurpiller. Åtminstone inom mig själv. Men det skadar inte att ritualiserar det i den fysiska verkligheten heller. Kan vara ett sätt att bryta den där tråkiga tendensen att bli alltför vuxen .Allför ofta och för tidigt. Det är inget avundsvärt öde för den som en gång varit ett barn.
RSS Feed