Stefan Löfvén har förhandlat sig till en politisk lösning som innebär att socialdemokratin kommer behålla regeringsmakten- men de kommer genomföra de borgerligas politik. Ett av skälen var att marginalisera SDs makt i riksdagen. En slags koalitionsregering i krigstid- fast den här gången kommer krigshotet inifrån vårt eget land. Från ett odemokratiskt parti som nästan var femte svensk sympatiserar med. Vad ska jag tänka och säga om att det inte blir ett nyval? En seger för förhandlaren Stefan Löfvéns val av taktik och strategi? Ja, en seger för Stefan är det. Men vad är det då han har vunnit?
Inte är det en segerröd gryning för ett nytt sorts tänk. Som jag ser det. Jag har nog också missat om det gjorts något uttalande om en insikter kopplade med åtgärder för rätta till det sjuka.
Jag tycker att SD som är symptom på att något är alldeles galet sjukt i landet Sverige,. Ett utslag av ett land som glidit isär. Där de rika stadsbornas verklighetsbild har väldigt lite gemensamt med den bilden förorten och landsbygdens bild av hur deras verklighet ser ut. Det är svårt att ha kvar en fred i ett land där de många inte längre känner sig som en del av det som det pratas o, skrivs om eller visas på TV.
Attraktionsstäderna. Evenemangsstäderna för de som kan och ha råd. Och det är ibland väldigt långt och svårt att åka några kilometer eller några hållplatser i staden. I den stad man är folkbokförd. Denna utanförkänsla kombinerad med en framgångshets serverad av medier dygnet runt- gör att i alla fall min egen otillräcklighetskänsla växer snabbt. När jag låter mig somna in framför en TV-apparat.Hur mycket jag än springer och köper köper köper- så är det inte nog. Jag räknas ändå inte. Jag kan klara det. Att inte räknas av de andra- för jag räknar med mig själv. Men de som inte fått den kunskapen med sig.? Är det så konstigt att många börjar bli riktigt pissed off? Och börjar organisera sig- långt utanför finrummet där Stefan finns.
Så vad betyder då makten, Stefan? Att du vann? Om du ändå inte kan eller vill(?) göra en politisk kursändring? Vad ska du då med makten till? Då blir demokrati och politik bara en charad . En täckmantel för något annat.
Så jag lutar nog åt att vår tids uppfattning om demokrati börjar närma sig vägars ände. Det känns väldigt olustigt. Förändringar är tuffa och ofta smärtsamma. Men varje imperium går ju mot sitt slut. I alla fall de som byggts upp av män med pengar. Så jag kanske skall ägna mig åt att fundera mindre på det stinkande förfallet och fokusera mer på vad vill jag . hur vill jag att nästa värld ska se ut?
Inte är det en segerröd gryning för ett nytt sorts tänk. Som jag ser det. Jag har nog också missat om det gjorts något uttalande om en insikter kopplade med åtgärder för rätta till det sjuka.
Jag tycker att SD som är symptom på att något är alldeles galet sjukt i landet Sverige,. Ett utslag av ett land som glidit isär. Där de rika stadsbornas verklighetsbild har väldigt lite gemensamt med den bilden förorten och landsbygdens bild av hur deras verklighet ser ut. Det är svårt att ha kvar en fred i ett land där de många inte längre känner sig som en del av det som det pratas o, skrivs om eller visas på TV.
Attraktionsstäderna. Evenemangsstäderna för de som kan och ha råd. Och det är ibland väldigt långt och svårt att åka några kilometer eller några hållplatser i staden. I den stad man är folkbokförd. Denna utanförkänsla kombinerad med en framgångshets serverad av medier dygnet runt- gör att i alla fall min egen otillräcklighetskänsla växer snabbt. När jag låter mig somna in framför en TV-apparat.Hur mycket jag än springer och köper köper köper- så är det inte nog. Jag räknas ändå inte. Jag kan klara det. Att inte räknas av de andra- för jag räknar med mig själv. Men de som inte fått den kunskapen med sig.? Är det så konstigt att många börjar bli riktigt pissed off? Och börjar organisera sig- långt utanför finrummet där Stefan finns.
Så vad betyder då makten, Stefan? Att du vann? Om du ändå inte kan eller vill(?) göra en politisk kursändring? Vad ska du då med makten till? Då blir demokrati och politik bara en charad . En täckmantel för något annat.
Så jag lutar nog åt att vår tids uppfattning om demokrati börjar närma sig vägars ände. Det känns väldigt olustigt. Förändringar är tuffa och ofta smärtsamma. Men varje imperium går ju mot sitt slut. I alla fall de som byggts upp av män med pengar. Så jag kanske skall ägna mig åt att fundera mindre på det stinkande förfallet och fokusera mer på vad vill jag . hur vill jag att nästa värld ska se ut?
RSS Feed
