Det har gått några dagar sedan Manchester där fler barn och unga dödades av så kallad terrorist.
Jag undrar så hur det känns att vara en terrorist. Vakna om morgonen med så mycket hat i sig att man kan tänka sig döda barn. Barn och ungdomar på väg hem från en konsert. Glada och uppfyllda. Lite pirriga. Med livet framför sig….varför kan man inte unna unga människor det? Vad har brustit inom en för att döda detta hopp om framtiden?
Det kan inte vara några lyckliga människor som blir terrorister. Jag har svårt att tro att glada hoppfulla unga människor utvecklar terroristen inom sig. Nej hatet har ett rotsystem i olycka och olust. Fångenskap och lögn.
Så hur gör vi då som föräldrar för att få glada barn? Starka fria vuxna människor med hjärtan som rymmer stor kärlek? För ingen föds ju till terrorist, muslim, kristen, moderat eller socialist. Vad får oss att pinka in våra fria barn till lydiga redskap för en ism?
Rädsla?
Jag vill verkligen tro att allting är möjligt- att det aldrig är för sent. För så är det i min värld. Men dessa unga män så fyllda med hat är verkligen på väg att förlora sina själar- och så länge de är på väg att förlora sig i hatet och våldet är det en anledning att sörja. Och sedan göra nytt försök med ännu lite mera kärlek.
Jag undrar så hur det känns att vara en terrorist. Vakna om morgonen med så mycket hat i sig att man kan tänka sig döda barn. Barn och ungdomar på väg hem från en konsert. Glada och uppfyllda. Lite pirriga. Med livet framför sig….varför kan man inte unna unga människor det? Vad har brustit inom en för att döda detta hopp om framtiden?
Det kan inte vara några lyckliga människor som blir terrorister. Jag har svårt att tro att glada hoppfulla unga människor utvecklar terroristen inom sig. Nej hatet har ett rotsystem i olycka och olust. Fångenskap och lögn.
Så hur gör vi då som föräldrar för att få glada barn? Starka fria vuxna människor med hjärtan som rymmer stor kärlek? För ingen föds ju till terrorist, muslim, kristen, moderat eller socialist. Vad får oss att pinka in våra fria barn till lydiga redskap för en ism?
Rädsla?
Jag vill verkligen tro att allting är möjligt- att det aldrig är för sent. För så är det i min värld. Men dessa unga män så fyllda med hat är verkligen på väg att förlora sina själar- och så länge de är på väg att förlora sig i hatet och våldet är det en anledning att sörja. Och sedan göra nytt försök med ännu lite mera kärlek.
RSS Feed
