orden vi ärvde....vi ärvde inte Jorden. Jorden hyser oss med stor gästfrihet. Men det är Jorden som bestämmer vilka som ska finnas kvar här.
Jag funderade på detta med jordens överlevnadsförmåga nu när jag vandrar omkring på vulkanön La Palma. La Isla Bonita som den också kallas. En ö att fascineras av. Att finnas här känns mäktigt- med Atlanten rakt västerut
Wuthering Heights – Svindlande höjder. Branta stup. Byar som klänger i sluttningar
1971 var senaste vulkanutbrottet-och där lavan tog över och gjorde marken svart och hård, börjar nu det gro. Lavor och mossa. Små skott av allsköns växter börja ta sig igenom lavastenarna och livet börjar om igen. Det är nog ingen fara för jorden – människornas sätt att leva. Arter har kommit och gått här på jorden sedan den bildades för några miljarder år sedan. Vår art- människan- är dock troligen den enda som ser till att utrota sig själv lite snabbare än brukligt för jordens arter. Vi gör jobbet själva s a s -genom försämra sin livsmiljö på en mängd olika sätt. Mentalt liksom fysiskt, socialt likväl som själsligt. Men jorden lär överleva oss. Den har överlevt katastrofer av de värsta slag. Synd bara att vi snabbar på utrotningen av andra arter som valar, skölpaddor och andra fridfulla djur. Dem hade jorden kanske velat njuta av ett litet slag till. Men den hittar nog på bra förutsättningar för nya sorters av alla de olika slag. När vi väl är borta från dess sfär.
Jag funderade på detta med jordens överlevnadsförmåga nu när jag vandrar omkring på vulkanön La Palma. La Isla Bonita som den också kallas. En ö att fascineras av. Att finnas här känns mäktigt- med Atlanten rakt västerut
Wuthering Heights – Svindlande höjder. Branta stup. Byar som klänger i sluttningar
1971 var senaste vulkanutbrottet-och där lavan tog över och gjorde marken svart och hård, börjar nu det gro. Lavor och mossa. Små skott av allsköns växter börja ta sig igenom lavastenarna och livet börjar om igen. Det är nog ingen fara för jorden – människornas sätt att leva. Arter har kommit och gått här på jorden sedan den bildades för några miljarder år sedan. Vår art- människan- är dock troligen den enda som ser till att utrota sig själv lite snabbare än brukligt för jordens arter. Vi gör jobbet själva s a s -genom försämra sin livsmiljö på en mängd olika sätt. Mentalt liksom fysiskt, socialt likväl som själsligt. Men jorden lär överleva oss. Den har överlevt katastrofer av de värsta slag. Synd bara att vi snabbar på utrotningen av andra arter som valar, skölpaddor och andra fridfulla djur. Dem hade jorden kanske velat njuta av ett litet slag till. Men den hittar nog på bra förutsättningar för nya sorters av alla de olika slag. När vi väl är borta från dess sfär.
RSS Feed
