Malta – det är en ö som jag förknippat med korsriddare, borgar och falkar. Vackra gamla byggnader från forna tider. En liten ö i Medelhavets blå vatten. Det var väl det jag såg framemot att se på min resa till Malta. Och visst jag har sett falk , en falk i alla fall, spår av riddare och vackra byggnader stadda i olika grader av förfall. Och jag har badat i det blåa Medelhavet.
Men jag funderade hela tiden på vilken känsla ön gav mig och den tippade över till….girighet och makt.
Ungefär mitt på ön finns en gigantisk byggnad- dem amerikanska ambassaden. En koloss på denna lilla ö. Varför kan man ju först undra- men Maltas läge mellan Europa och Afrika har alltid varit av strategisk vikt i stormakters spel. Malta är en ö som sedan urminnes tider invaderats av olka herrar; fenicierna, sicilianarna, grekerna, romarna, araberna, turkarna, fransmännen och senast britterna. Och nu- vem har invaderat Malta nu? Inte är det malteserna, vilka de nu är, själva- för de här dagarna fick jag ingen känsla för och av The Spirit of Malta som det skyltas om på olika ställen i landet. Kanske är Malta kosmopolitiskt-mångkulturellt? Men är det så här ….tomt , den åtråvärda mångfldgheten känns? Det tål att funderas vidare på.
Men jag blir inte kvitt en känsla av själlöshet- ön luktar pengar och den makt som kommer med guldet.. Malta är ju ett näste för nutidens spelbolag och det liksom känns i atmosfären. Det finns gott om snabbmat och billig alkohol- ett effektivt sätt att hålla kvar människor i lågenergifältet….På ön finns en nästan vulgär rikedom- i hamnen nedanför Hilton trängs yachterna och det finns hur många shoppingmöjligheter som helst för de som behöver byta om lite oftare än andra. Exklusiva klubbar för exkluderande finns det också gott om.
We buy gold står det på skyltar i hörnen i Vallettta- easy come easy go.
Sida vid sida av denna rikedom byggd på bland annat spelmissbruk finns det 365 kyrkor på en ö som till ytan är en fjärdedel av Ölands. De vackra kyrklockorna hörs ibland genom sorlet av festande unga och barernas musik. St Julians där jag bor är en del som aldrig riktigt sover- här festas det nonstop. Och jag finner mig själv längtandes efter ljudet av en stad som vaknar. ….
Men tillbaka till kyrkorna igen. De jag har varit inne i är överdådiga i sin gyllene prakt. Maltas historia är Johanniternas historia. Så genom alla dessa kyrkorna har de visat sin makt och inflytande , kyrkor tillägnade…ja, hade det varit Gud hade jag blivit glad… men nu känns de mer som en maktdemonstration. För den maltesiska vardagen verkar inte ha sin hemvist i vardaglig kristerlig kärlek. Mer iriktad på pengar. Och vad man kan få för dem.
Och som brukligt äro i katolska länder är kvinnligheten även här indelad i Madonnan och horan. Madonnor i kyrkor och på byggnader jämte sexklubbar som Gentlemen´s Club och Steamy…med underrubriken Angels from heaven…en aningens liten humor hittade jag där, jaja…
Malta är en ö som doftar av maktens arrogans och girighet bakom en fasad av påkostade gyllene kyrkor och katedraler.
Som lite kuriosatecken kan man ju alltid dra på munnen åt att Johannitordens ledare Jean Parisot de la Valette – grundare av staden valletta- har ett namn som betyder plånbok…och att Bank of Valleta förkortas BOV. Roligt för oss svenskar åtminstone.
På en tunnelvägg mellan Valletta och St Julians står följande ord ” This world have many kings and queens- they blind your eye and steal your dreams.”
Och jag kan inte annat än instämma i de orden – när jag ser man omkring i nöjeskvarteren i Paceville. Här är drömmarna fattiga och få – men många förblindade människor som jagar bekräftelser i drömlöshetens rike.
Men jag funderade hela tiden på vilken känsla ön gav mig och den tippade över till….girighet och makt.
Ungefär mitt på ön finns en gigantisk byggnad- dem amerikanska ambassaden. En koloss på denna lilla ö. Varför kan man ju först undra- men Maltas läge mellan Europa och Afrika har alltid varit av strategisk vikt i stormakters spel. Malta är en ö som sedan urminnes tider invaderats av olka herrar; fenicierna, sicilianarna, grekerna, romarna, araberna, turkarna, fransmännen och senast britterna. Och nu- vem har invaderat Malta nu? Inte är det malteserna, vilka de nu är, själva- för de här dagarna fick jag ingen känsla för och av The Spirit of Malta som det skyltas om på olika ställen i landet. Kanske är Malta kosmopolitiskt-mångkulturellt? Men är det så här ….tomt , den åtråvärda mångfldgheten känns? Det tål att funderas vidare på.
Men jag blir inte kvitt en känsla av själlöshet- ön luktar pengar och den makt som kommer med guldet.. Malta är ju ett näste för nutidens spelbolag och det liksom känns i atmosfären. Det finns gott om snabbmat och billig alkohol- ett effektivt sätt att hålla kvar människor i lågenergifältet….På ön finns en nästan vulgär rikedom- i hamnen nedanför Hilton trängs yachterna och det finns hur många shoppingmöjligheter som helst för de som behöver byta om lite oftare än andra. Exklusiva klubbar för exkluderande finns det också gott om.
We buy gold står det på skyltar i hörnen i Vallettta- easy come easy go.
Sida vid sida av denna rikedom byggd på bland annat spelmissbruk finns det 365 kyrkor på en ö som till ytan är en fjärdedel av Ölands. De vackra kyrklockorna hörs ibland genom sorlet av festande unga och barernas musik. St Julians där jag bor är en del som aldrig riktigt sover- här festas det nonstop. Och jag finner mig själv längtandes efter ljudet av en stad som vaknar. ….
Men tillbaka till kyrkorna igen. De jag har varit inne i är överdådiga i sin gyllene prakt. Maltas historia är Johanniternas historia. Så genom alla dessa kyrkorna har de visat sin makt och inflytande , kyrkor tillägnade…ja, hade det varit Gud hade jag blivit glad… men nu känns de mer som en maktdemonstration. För den maltesiska vardagen verkar inte ha sin hemvist i vardaglig kristerlig kärlek. Mer iriktad på pengar. Och vad man kan få för dem.
Och som brukligt äro i katolska länder är kvinnligheten även här indelad i Madonnan och horan. Madonnor i kyrkor och på byggnader jämte sexklubbar som Gentlemen´s Club och Steamy…med underrubriken Angels from heaven…en aningens liten humor hittade jag där, jaja…
Malta är en ö som doftar av maktens arrogans och girighet bakom en fasad av påkostade gyllene kyrkor och katedraler.
Som lite kuriosatecken kan man ju alltid dra på munnen åt att Johannitordens ledare Jean Parisot de la Valette – grundare av staden valletta- har ett namn som betyder plånbok…och att Bank of Valleta förkortas BOV. Roligt för oss svenskar åtminstone.
På en tunnelvägg mellan Valletta och St Julians står följande ord ” This world have many kings and queens- they blind your eye and steal your dreams.”
Och jag kan inte annat än instämma i de orden – när jag ser man omkring i nöjeskvarteren i Paceville. Här är drömmarna fattiga och få – men många förblindade människor som jagar bekräftelser i drömlöshetens rike.
RSS Feed
