Rubriken är inte helt sann. Jag skulle vilja ha lite högre lön- så att jag skulle kunna gå ner i arbetstid. Och bli en bättre människa - och verksamhetsutvecklare på köpet!
Jag har däremot funderat på kraven om högre lön till än sjuksköterskor än lärare- så att de skall kunna göra ett bättre jobb.
Jag tror inte att ett par tusen kr till i lön per automatik gör mig till en bättre arbetare. Jag gör mitt bästa redan idag. Min utvecklingsnivå är inte beroende av högre lön. Den är helt beroende vilken arbetsmiljö jag har. Vilka beslut som ledningen fattar om inflytande, fokusmål och antal processer jag skall kunna arbeta med på ett reellt kvalitativt sätt.
Jag har en lön på 30 tkr lite drygt- för det har jag råd att bo, äta, tandläkarbesök, resa och unna mig lite kläder och uteliv. Jag har verkligen allt jag behöver! Och lite till!
Men jag känner trots min lön- inte mig tillfreds med min arbetsinsats- därför att den inte har möjlighet att vara kvalitativ på riktigt- för många uppdrag och beslut som inte drar åt samma håll. Vi skulle behövt ha några fler personer anställda- än få löneförhöjningar.
De hundralapparna är som en muta-jag tar dem för att vara tyst och lydig. Och köpa mig lite extra glömska.
Att samhället däremot har en, i mitt tycke , väldig konstig uppfattning om vad som är värt och vad som är mindre värt- är en annan fråga.
Att människor som arbetar med pengar och reklam och produkter anses vara dubbelt så viktiga än lärare och sjuksköterskor- den uppfattningen hämtar väl sin näring i vår beundran av det flashiga, det glidiga- på bekostnad av vår lojalitet med de som arbetar med de som är lite svagare av ålder eller sjukdom. Svårare än så är det nog inte.
Jag tror det börjar med att vara glad över det jag har- därifrån kan jag formulera min världsbild och uppfattningar om värde och viktiga vägval.
Jag har däremot funderat på kraven om högre lön till än sjuksköterskor än lärare- så att de skall kunna göra ett bättre jobb.
Jag tror inte att ett par tusen kr till i lön per automatik gör mig till en bättre arbetare. Jag gör mitt bästa redan idag. Min utvecklingsnivå är inte beroende av högre lön. Den är helt beroende vilken arbetsmiljö jag har. Vilka beslut som ledningen fattar om inflytande, fokusmål och antal processer jag skall kunna arbeta med på ett reellt kvalitativt sätt.
Jag har en lön på 30 tkr lite drygt- för det har jag råd att bo, äta, tandläkarbesök, resa och unna mig lite kläder och uteliv. Jag har verkligen allt jag behöver! Och lite till!
Men jag känner trots min lön- inte mig tillfreds med min arbetsinsats- därför att den inte har möjlighet att vara kvalitativ på riktigt- för många uppdrag och beslut som inte drar åt samma håll. Vi skulle behövt ha några fler personer anställda- än få löneförhöjningar.
De hundralapparna är som en muta-jag tar dem för att vara tyst och lydig. Och köpa mig lite extra glömska.
Att samhället däremot har en, i mitt tycke , väldig konstig uppfattning om vad som är värt och vad som är mindre värt- är en annan fråga.
Att människor som arbetar med pengar och reklam och produkter anses vara dubbelt så viktiga än lärare och sjuksköterskor- den uppfattningen hämtar väl sin näring i vår beundran av det flashiga, det glidiga- på bekostnad av vår lojalitet med de som arbetar med de som är lite svagare av ålder eller sjukdom. Svårare än så är det nog inte.
Jag tror det börjar med att vara glad över det jag har- därifrån kan jag formulera min världsbild och uppfattningar om värde och viktiga vägval.
RSS Feed
