Jag håller på att ta mig igenom "Kriget har inget kvinnligt ansikte" av Svetlana Aleksijevitj- ta mig igenom är helt rätt uttryck. Boken är tjock och innehållsrik- och ännu har jag inte hittat svaret på Dostojevskijs frågeställning som Aleksijevitj säger sig försöka röna ut- genom låta 800 kvinnor som stred för Sovjetunionen under andra världskriget, berätta sin ohörda historia om kriget.
Så jag har därför börjat grunna själv på denna fråga.
Hur mycket mänsklighet finns inom en människa?
Tittar jag på rubrikerna i min samtid så är svaret dessvärre- väldigt lite mänsklighet finner plats inom människor just nu. Men det är ju inte hela sanningen- det som ryms i nyheternas svarta rubriksättning. Visst tycks det vimla av olyckliga små män som inte kan finna ro i sin värld, utan håller på att göra både sig själv och andra olyckliga genom vansinnesdåd efter vansinnesdåd. Övergrepp på övergrepp.
Men samtidigt görs det så mycket gott. Av människor i alla åldrar i alla olika sorters länder. Det testas solenergi på flygplan som möjliggör resor och möten mellan folk- och skonar världen på en och samma gång. Det odlas mat på gårdarna där jag bor som skänker gemenskap och smakupplevelser. Det kramas mer. Det börjar delas mer.Medvetenheten om sin näste har börjat sätta sig inom allt fler.
Det finns människor som vågar ta steg i det nya och okända, för att hitta andra sorters lösningar på problem där jorden nuvarande ledare går bet. Nya tankespår som finner på nytt. Som är gott för de många. Inte bara för de få.Det forskas och görs på alla möjliga sätt vi på jorden skall minska på sjukdomar, fattigdom, orent vatten. Det finns mycket goda saker som görs i det tysta varje dag.också
Det finns en särskild plats i himmelen dit man kommer redan i livet när man älskar. Med öppen hand.Jag vet det inom mig när jag är på den platsen.
Det finns fler och fler människor som vill identifiera sig som medmänniska istället för motmänniska. Trots att det är motmänniskorna som hörs mest. Oavsett om de heter Zara Larsson eller är anonyma näthatarmän. Det är på något vis enklare att skriva och skildra ondskan än godheten. Kanske för i godheten är du bara- medan ondskan måste processas för att förstås. För den hör egentligen inte hemma hos oss.
Så Dostojevskij- jag tror det finns oerhört stora rum inom människorna där det finns gott om plats för mänsklighet. Utvecklar mänskligheten till nya höjder av medvetande. Djup och innerlig mänsklighet- alldeles storslagen och vidunderlig- nästan som en gudomlighet inom oss alla. För den innerligaste mänskligheten är granne med Gud.Det känner jag å det bestämdaste. När jag gör gott.
Att det finns vilsna själar- olyckliga satar- runt om oss är sant. De finns. Och de gör illa och ont. De har stängt sina hjärterum för mänsklighetens blodflöde. Och har väldigt långt hem. Men att hata dem är att skicka dem ännu längre bort i omänsklighetens ytterkant. Och de vi är emot får vi på något sätt alltid dras med. Och det drar oss själva mot randen av vår egen mänsklighet .Och då är vi plötsligt många som trängs i omänsklighetens träskmarker.
Och det är inget hippt ställe-trots mördande reklam
Så jag har därför börjat grunna själv på denna fråga.
Hur mycket mänsklighet finns inom en människa?
Tittar jag på rubrikerna i min samtid så är svaret dessvärre- väldigt lite mänsklighet finner plats inom människor just nu. Men det är ju inte hela sanningen- det som ryms i nyheternas svarta rubriksättning. Visst tycks det vimla av olyckliga små män som inte kan finna ro i sin värld, utan håller på att göra både sig själv och andra olyckliga genom vansinnesdåd efter vansinnesdåd. Övergrepp på övergrepp.
Men samtidigt görs det så mycket gott. Av människor i alla åldrar i alla olika sorters länder. Det testas solenergi på flygplan som möjliggör resor och möten mellan folk- och skonar världen på en och samma gång. Det odlas mat på gårdarna där jag bor som skänker gemenskap och smakupplevelser. Det kramas mer. Det börjar delas mer.Medvetenheten om sin näste har börjat sätta sig inom allt fler.
Det finns människor som vågar ta steg i det nya och okända, för att hitta andra sorters lösningar på problem där jorden nuvarande ledare går bet. Nya tankespår som finner på nytt. Som är gott för de många. Inte bara för de få.Det forskas och görs på alla möjliga sätt vi på jorden skall minska på sjukdomar, fattigdom, orent vatten. Det finns mycket goda saker som görs i det tysta varje dag.också
Det finns en särskild plats i himmelen dit man kommer redan i livet när man älskar. Med öppen hand.Jag vet det inom mig när jag är på den platsen.
Det finns fler och fler människor som vill identifiera sig som medmänniska istället för motmänniska. Trots att det är motmänniskorna som hörs mest. Oavsett om de heter Zara Larsson eller är anonyma näthatarmän. Det är på något vis enklare att skriva och skildra ondskan än godheten. Kanske för i godheten är du bara- medan ondskan måste processas för att förstås. För den hör egentligen inte hemma hos oss.
Så Dostojevskij- jag tror det finns oerhört stora rum inom människorna där det finns gott om plats för mänsklighet. Utvecklar mänskligheten till nya höjder av medvetande. Djup och innerlig mänsklighet- alldeles storslagen och vidunderlig- nästan som en gudomlighet inom oss alla. För den innerligaste mänskligheten är granne med Gud.Det känner jag å det bestämdaste. När jag gör gott.
Att det finns vilsna själar- olyckliga satar- runt om oss är sant. De finns. Och de gör illa och ont. De har stängt sina hjärterum för mänsklighetens blodflöde. Och har väldigt långt hem. Men att hata dem är att skicka dem ännu längre bort i omänsklighetens ytterkant. Och de vi är emot får vi på något sätt alltid dras med. Och det drar oss själva mot randen av vår egen mänsklighet .Och då är vi plötsligt många som trängs i omänsklighetens träskmarker.
Och det är inget hippt ställe-trots mördande reklam
RSS Feed
