Jag tycker vår samtid har missat något väsentligt. Nämligen - Konsten att bygga en grund. Som står under livets faser och tidens tand.
Vi bygger numera hus, samhällen, organisationer och hela liv på lösan grund. På en slags reklamfinansierad snuttifierade idéöm livet.Hämtat från Tv.
Jag var nyligen i Italien – veckan efter jordbävningen och diskussionen om att Italeinska hus var dåligt byggda. Det gjorde mig något fundersam. För mång grunder och hus i Italien har stått kvar i hundratals –ja i tusentals år. Det är snarare påbyggnaderna på senare år som är rätt kasst gjorda. Hur många tror att miljonprogrammets nu 50-åriga hus kommer stå kvar om 2000 år? Kommer Hammarkulletorget och Bredfjällsgatans gråa fasader finnas kvar ens om några hundra år? Med eller utan jordbävning?
Nä, det tror inte jag heller. Att det håller över tid. Liksom vårt samhällssystem som bygger på allt sämre grundpålar. Vi bygger högt och med utsikt inom våra organisationer. - och plockar bort de som förvaltar, underhåller, tar reda på och tar hand om. De har ingen plats i vår sköna nya värld – med utsikt. Som taget ur vilken Tv-serie som helst spelar vi roller på dagtid- medan ångesten och paniken lurar i nattens ensamma stund. När vissheten om vad som egentligen räknas, hörs genom alla välavlönade repliker. Där i ensamhetens tysta rum ligger vi allt fler sömnlösa och vrider och vänder på oss. För att något skaver och blir liksom inte rätt. För vi monterar ner bit för bit basen i pyramiden. Den har gått och blivit omodern. Icke digital och oflexibel.
Vi bygger upp en låtsasvärld av det påkostat rika och vackra. Och förskjuter det av oss som inte hör hemma där. Det som är mänskligt. Urmänskligt. Som att födas och dö. Att bli ung och gammal. Att livet är mångfacetterat och nyansrikt- fulsnyggt s a s.
Vårt samhällssystem är som jättestatyn av Knossoss-utan grund. Den svajar vid minsta ryckning som börsuppgång på 0.1 procent. Eller börsnedgång på 0.2 procent. Tiondelar som blir vår allas verklighet. Inte att du föds hjälplös, pröva dig fram, lever på och sedan förstår-innan du dör. Och att du alltid är en del av allt. Och därför alltid är beroende av allt.
Det hör inte hemma i vår tids husbygge. Den kunskapen har gått förlorad. Omodern. Liksom.
Vi bygger numera hus, samhällen, organisationer och hela liv på lösan grund. På en slags reklamfinansierad snuttifierade idéöm livet.Hämtat från Tv.
Jag var nyligen i Italien – veckan efter jordbävningen och diskussionen om att Italeinska hus var dåligt byggda. Det gjorde mig något fundersam. För mång grunder och hus i Italien har stått kvar i hundratals –ja i tusentals år. Det är snarare påbyggnaderna på senare år som är rätt kasst gjorda. Hur många tror att miljonprogrammets nu 50-åriga hus kommer stå kvar om 2000 år? Kommer Hammarkulletorget och Bredfjällsgatans gråa fasader finnas kvar ens om några hundra år? Med eller utan jordbävning?
Nä, det tror inte jag heller. Att det håller över tid. Liksom vårt samhällssystem som bygger på allt sämre grundpålar. Vi bygger högt och med utsikt inom våra organisationer. - och plockar bort de som förvaltar, underhåller, tar reda på och tar hand om. De har ingen plats i vår sköna nya värld – med utsikt. Som taget ur vilken Tv-serie som helst spelar vi roller på dagtid- medan ångesten och paniken lurar i nattens ensamma stund. När vissheten om vad som egentligen räknas, hörs genom alla välavlönade repliker. Där i ensamhetens tysta rum ligger vi allt fler sömnlösa och vrider och vänder på oss. För att något skaver och blir liksom inte rätt. För vi monterar ner bit för bit basen i pyramiden. Den har gått och blivit omodern. Icke digital och oflexibel.
Vi bygger upp en låtsasvärld av det påkostat rika och vackra. Och förskjuter det av oss som inte hör hemma där. Det som är mänskligt. Urmänskligt. Som att födas och dö. Att bli ung och gammal. Att livet är mångfacetterat och nyansrikt- fulsnyggt s a s.
Vårt samhällssystem är som jättestatyn av Knossoss-utan grund. Den svajar vid minsta ryckning som börsuppgång på 0.1 procent. Eller börsnedgång på 0.2 procent. Tiondelar som blir vår allas verklighet. Inte att du föds hjälplös, pröva dig fram, lever på och sedan förstår-innan du dör. Och att du alltid är en del av allt. Och därför alltid är beroende av allt.
Det hör inte hemma i vår tids husbygge. Den kunskapen har gått förlorad. Omodern. Liksom.
RSS Feed
