I det spegellösa landet

Träden står där. De silar solstrålar genom lövverket. Bladen rör sig lite i vinden.. Det är tyst så när på lite prassel , hoande och kvitter av små djur och fåglar. 

Sjön ligger blank och mörk. Outgrundlig och hemlighetsfull. Du sitter på en stubbe och funderar på vem du är. Här finns ingen som säger vare sig det ena eller det andra. 

Duger du? Presterar du tillräckligt? Snygg? Älskad på riktigt? Omtyckt lite grann?Du får inga svar. Inga jakanden- och inga hånflin eller blickar som tittar bort.Tystnad. Stillhet. Ro- som lätt kan förvandlas till oro för den ovane. En oro att ingenting här speglar dig i det du vant dig vara. En social varelse. Duktig eller oduktig.. Snygg eller ful. Framgång eller bakslag. Rik eller fattig.

Här i skogen finns bara det som är du. Det du är inombords. Du blir  din egen spegling 

Att vandra i skogen eller vandra i staden är två vitt skilda  sätt att vara människa på.

I staden hålls samtliga programuppdateringar vid liv i ständiga löpsedlar, reklambilder, sexuella triggers. Du blir till en robot i informationshelvetet. Är det du som tänder på underklädesbilderna egentligen? Eller är det ditt samhälliga  lydkommando som triggats igång  vid busskurens reklamplats?  Dina sinnen blir på spänn- och samtidigt avtrubbas du av kriser, katastrofer och lyckobilder av vem du egentligen borde vara och verkligen inte är.
Kan du urskilja vem du egentligen är i stadens brus? 

Vill du verkligen veta det? 

Leva den du är?

Nyfiken på vad som verkligen kan hända?