Våren kommer på små visiter i staden. Den hälsar på allt oftare och stannar till lite längre för varje gång. Men den bosätter sig inte riktigt ännu. Dagen är grå och lite kall med vind från havet som ännu lever kvar i vintertiden.
Men i små vrån här och där börjar det knoppas och spricka upp. Det lilla magnoliaträdet på gården. Körsbärsträdet på en asfaltsgård som omger miljonprogramhuset på väg till jobbet
Det är både hopp och förväntan i luften- men också ett stråk av melankoli. Åtminstone hos mig. Kanske för att jag numera vet att våren är så kort. Och den kommer varje år den tid som ofta späckas full i kalendern. Så att den ibland inte får plats. Hinns inte med mer än en stulen stund till och från något av alla måsten och borden.
Så ett löfte till mig själv i körsbärsblomningens tidevarv är att stjäla inte bara en stund, utan hela dagar till detta som är livets egentliga mening. Våren. Livets återkomst efter vintervilans karga ödslighet.
Jag bokar av en dag redan denna veckan! Och hoppas att fler gör som jag! Det blir lite lättare då!
RSS Feed
