Jag var ingen puttenuttig flicka med ljust hår när jag var liten! Jag var envis, nyfiken, vetgirig och vild i sinnet. Alltså var prinsessrollen alldeles för liten för mig. Jag fick helt enkelt inte plats med hela mig i det gulliga. Jag skulle precis som Askungens systrar varit tvungen att skära bort delar av mig för att passa in. Så vad göra?
Med mitt hårburr, gröna ögon och förkärlek för det dramatiska så blev häxan mitt val. Mitt kvinnoideal. Den vilda, lite elaka och oförutsägbara.
Den som andra var lite rädd för.
Men åren har livet rundar av de kantigaste bitarna av mig- men jag är fortfarande vild i sinnet! Och de gröna ögonen och det ostyriga håret är sig likt från förr.
Ibland har jag önskat mig att jag var lite mer puttenuttig – för det verkade mången gång så mycket enklare att leva ett liv som vann de mångas gillande. Enkelt och smidigt, om än händelselöst och inte så fantasifullt, måhända.
Men häxan i mig har dragit det längsta strået. Längtan efter det fria vilda och nya utmaningar har alltid vunnit.
Och jag är mycket nöjd med det daglidags- till den milda grad att jag kan kosta på mig att vara lite smågullig någon gång då och då. Bara för att jag kan! Och törs utmana min egen självbild!
Så ikväll bär det av – genom natten till Blåkulla. De fria häxiga kvinnornas Utopia – där ingen SDare eller ISare törs flyga till. Där den den bräsis vilda friheten råder – till alla efter önskan och behov -och utefter allas och envars förmåga! Blåkulla- here I come !
Med mitt hårburr, gröna ögon och förkärlek för det dramatiska så blev häxan mitt val. Mitt kvinnoideal. Den vilda, lite elaka och oförutsägbara.
Den som andra var lite rädd för.
Men åren har livet rundar av de kantigaste bitarna av mig- men jag är fortfarande vild i sinnet! Och de gröna ögonen och det ostyriga håret är sig likt från förr.
Ibland har jag önskat mig att jag var lite mer puttenuttig – för det verkade mången gång så mycket enklare att leva ett liv som vann de mångas gillande. Enkelt och smidigt, om än händelselöst och inte så fantasifullt, måhända.
Men häxan i mig har dragit det längsta strået. Längtan efter det fria vilda och nya utmaningar har alltid vunnit.
Och jag är mycket nöjd med det daglidags- till den milda grad att jag kan kosta på mig att vara lite smågullig någon gång då och då. Bara för att jag kan! Och törs utmana min egen självbild!
Så ikväll bär det av – genom natten till Blåkulla. De fria häxiga kvinnornas Utopia – där ingen SDare eller ISare törs flyga till. Där den den bräsis vilda friheten råder – till alla efter önskan och behov -och utefter allas och envars förmåga! Blåkulla- here I come !
RSS Feed