I natt jag drömde att det var krig i min stad.
Att jag och en ung man från mitt arbete ledde gerillarörelsen mot det totalitära som tagit över staden. Maktfullkomligheten som ägde lagen. Ägde dagordningen. Ägde våra sinnen och handlingar.
I detta startade vi en gerillarörelse byggd på att vi ville en bättre stad. Makt åt alla och en var. Vi drog till oss en mängd missnöjda stadsbor. Och revolten var igång. På riktigt. Och det kom till våld.
Vår ledarollifrågasattes, trots enhälliga JA på stormöten- blev detta JA ett , nja eller nej när förändringen blev reell. Vi kände oss missförstådda, försökte backa bandet för att få med alla igen. Men sprickan var redan där. Vi förlorade kriget och jag skulle förlora mitt liv precis innan jag vaknade. Med en känsla av att blivit sviken. Vi hade ju kommit överens om!!!
Låg kvar i sängen och såg morgonsolen färga husfasaden mittemot guldgul och hörde kvittret från svalorna. Staden Maglie i Puglia började vakna till liv igen. En långsam morgon.
Då kom en insikt till mig som sade att man kan aldrig vinna något med lärjungar. Man måste vara en ledare för öppna upp för andra ledare. En guru som bara undervisar och undervisas av andra livsgurus.
Att leda ovanifrån går inte om man vill förändra. Bara bevara och vakta. Eller förstöra
En morgoninsikt som heter duga så här en strålande morgon i landet Italien- ett land fyllt av historiska galenpannor som ledare, nu senast Berlusconi. Tror det beror på en slags självupptagenhet som jag tycker mig se hos italienarna liksom mig själv, som gör att man inte hinner se vad det är för slags figur man egentligen röstat fram- förrän katastrofen är ett faktum. Men livet går ju vidare - som syns i detta land med minnesmärken från förr överallt i vardagen ….
En cappucino på det! Grazie!
Att jag och en ung man från mitt arbete ledde gerillarörelsen mot det totalitära som tagit över staden. Maktfullkomligheten som ägde lagen. Ägde dagordningen. Ägde våra sinnen och handlingar.
I detta startade vi en gerillarörelse byggd på att vi ville en bättre stad. Makt åt alla och en var. Vi drog till oss en mängd missnöjda stadsbor. Och revolten var igång. På riktigt. Och det kom till våld.
Vår ledarollifrågasattes, trots enhälliga JA på stormöten- blev detta JA ett , nja eller nej när förändringen blev reell. Vi kände oss missförstådda, försökte backa bandet för att få med alla igen. Men sprickan var redan där. Vi förlorade kriget och jag skulle förlora mitt liv precis innan jag vaknade. Med en känsla av att blivit sviken. Vi hade ju kommit överens om!!!
Låg kvar i sängen och såg morgonsolen färga husfasaden mittemot guldgul och hörde kvittret från svalorna. Staden Maglie i Puglia började vakna till liv igen. En långsam morgon.
Då kom en insikt till mig som sade att man kan aldrig vinna något med lärjungar. Man måste vara en ledare för öppna upp för andra ledare. En guru som bara undervisar och undervisas av andra livsgurus.
Att leda ovanifrån går inte om man vill förändra. Bara bevara och vakta. Eller förstöra
En morgoninsikt som heter duga så här en strålande morgon i landet Italien- ett land fyllt av historiska galenpannor som ledare, nu senast Berlusconi. Tror det beror på en slags självupptagenhet som jag tycker mig se hos italienarna liksom mig själv, som gör att man inte hinner se vad det är för slags figur man egentligen röstat fram- förrän katastrofen är ett faktum. Men livet går ju vidare - som syns i detta land med minnesmärken från förr överallt i vardagen ….
En cappucino på det! Grazie!
RSS Feed