Ibland tror jag att jag drömmer en ovanligt elak dröm.
Denna känsla kommer över mig när jag är fullt påklädd. Mitt på dagen. I allt flöde som virvlar runt mig. Av nyheter, sociala medier, reklambilder och skvaller.
Att det här väl inte kan vara på riktigt. På verkligt
Att Donald Trump kan bli USAs nästa president
Att Amnesty vill legalisera torskarnas rätt att köpa människokroppar
Att så många unga män begår våldsamma övergrepp och handlingar på flickor,på barn på alla sina medmänniskor överallt varevigaste dag. I Nice, I Istanbul, I Syrien, I Florida, I Paris. På festivaler, på torg, på fotbollsmatcher. I städer och i små bar.
Snälla- det måste väl vara en mardröm jag snart kommer vakna ur?
Visst är det bara på låtsas att kvinnor sprutar in nervgifter i sina kroppar för att duga till?
Visst är det bara en hemsk lek att några få äger allt, medan andras barn letar mat i soptunnor?
Visst är det bara en mardröm att människor som flyr nöd och krig skickas bort från fredliga länder med överflöd av mat och husrum?
Ibland tror jag att jag drömmer en ovanligt elak dröm- att ingen bryr sig ett skit om någon annan mer än sig själv.