”Snart kommer änglarna att landa”, gnolar jag när jag julstädar i lägenheten. ”Snart står morgonen i brand”, tar jag i med medan jag torkar av fönsterbrädet- och hittar ett par barr från förra årets julgran. Jag gillar julen. Jag gillar skenet från de levande ljusen, doften av gran, nejlikor och apelsin. Hyacinter. Amaryllis. Röda.Vackra.Stolta
Nu när mina barn är stora och julmyset från deras barndom är ett fint minne blott- och tack och lov är julpressen och julstressen för några år sedan är ett avslutat kapitel. Några år där jag sprang för fylla alla tomma hål som tänkas kunde. Julklapparna var inte önskningar- det var inköpslistor som skulle bara klaras av. Och glädjen fick liksom inte plats. Nu gör jag bara det jag vill och det jag orkar. Ingen julklappshysteri på det oerhört fruktansvärda köpcentrumet Nordstan i Göteborg. Nordstan tar fram människors avigsidor och skuggsidor. Det är för mig ett ställe som ger vantrivseln i tillvaron ett ansikte. Nej, jag kommer eventuellt strosa i småbutikerna Majorna och Haga och köpa några få saker. Eller så låter jag bli det också och bjuder på en upplevelse lite senare. Förresten så har mina barn det mesta de behöver. Inte fasta jobb och inte alla har fasta lägenheter. Men mat för dagen och tak över huvudet just nu. Framtidsvilja. Kreativitet. Hjärtats familjer har de också skaffat sig- det är inte alltid liktydigt med ens biologiska ursprungsfamilj. Visst har de sina sorger och svåra stunder i livet, de också. Det ingår liksom i resan till mogenhet och mänsklighet. Men det har blivit fina människor av mina små barn- det är jag väldigt glad över. Tacksam för att fått lära känna dem. Nyfiken på vad som de kommer hitta på härnäst. Och så är jag glad att jag kan bidra med lite lite guldkant i deras liv- när deras pengar inte räcker hela vägen.
Så mitt hjärta fyller i O helga natt – när min röst inte når Jussi Björlings höjder. För jag ser julen an med tillförsikt och ro. Och tänder fjärde ljuset i advent.
RSS Feed
