Jag är på riktigt
En rubrik i flödet fångade min blick och funderingarna växte inom mig
Jag är på riktigt- inte man inte kvinna.
Gott så, tänkte jag!
En utmärkt startpunkt för levande självmedvetna varelser. Att identifiera sig med de mest grundläggande, verklig, levande, människa.
Sedan kan vi leka kön och kultur. Intressen och uttryck. För att skapa kul mångfald hos oss själva. Vem vill inte läsa eller se en god deckare med vasst intelligent polariserade rollkaraktärer? Eller leka kärlek och försöka pussla sig samman med en kär medmänniska?
Men djupast där inne är jag bara sanningen och livet. Bara det. Inte Lilla My. Inte kvinna. Inte ålder eller hudfärg. Ingen särskild, bara allt.
Jag såg dokumentären Amerikas delade stater häromdagen där en mycket arg människa stod och skrek ut sitt hat och rädsla. Hen ville värna sina förfäders arv och land mot de nya. Och det nya. Jag tänkte eftersom jag precis då läste Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren av Karin Bojs att den arges historia var tämligt ung. Kanske gick den bara ett par generationer tillbaka på vårt mänskliga släktträd. Hen satte sitt landmärke och trygghet ytterst på en av de allra minsta tunnaste kvistarna. Där byggde hen hela sin trygg värld och uppfattning. Inte konstigt att hen var rädd och arg - för en sådan liten kvist kan brytas av minsta vindpust.
Tänk om vi oftare identifierade oss med rötterna och trädets storhet – istället för en kvist eller kvinno eller mansgrenen. Eller kristen eller muslimgrenen. Eller vit eller svartgrenen.
Tänk vad mycket vidunderlig kärlek vi kan få till oss att uppleva då! Istället för vingla ytterst på en liten kvist. Och leva i rädsla för att ramla ner.
Jag är mycket färgad själv av kvinnogrenen. Klamrar mig allt som oftast fast där. Kan bli rosenrasande på ojämställdheten och våldet som här ojämlikheten till….men jag känner mig mycket starkare och stoltare ju mer jag knyter mig mot mitt mänskliga livsursprung. Jag blir liksom friare och lättare då.
Så rubriken
Jag är på riktigt
-gjorde mig glad och påmind!
Tack du okända!
En rubrik i flödet fångade min blick och funderingarna växte inom mig
Jag är på riktigt- inte man inte kvinna.
Gott så, tänkte jag!
En utmärkt startpunkt för levande självmedvetna varelser. Att identifiera sig med de mest grundläggande, verklig, levande, människa.
Sedan kan vi leka kön och kultur. Intressen och uttryck. För att skapa kul mångfald hos oss själva. Vem vill inte läsa eller se en god deckare med vasst intelligent polariserade rollkaraktärer? Eller leka kärlek och försöka pussla sig samman med en kär medmänniska?
Men djupast där inne är jag bara sanningen och livet. Bara det. Inte Lilla My. Inte kvinna. Inte ålder eller hudfärg. Ingen särskild, bara allt.
Jag såg dokumentären Amerikas delade stater häromdagen där en mycket arg människa stod och skrek ut sitt hat och rädsla. Hen ville värna sina förfäders arv och land mot de nya. Och det nya. Jag tänkte eftersom jag precis då läste Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren av Karin Bojs att den arges historia var tämligt ung. Kanske gick den bara ett par generationer tillbaka på vårt mänskliga släktträd. Hen satte sitt landmärke och trygghet ytterst på en av de allra minsta tunnaste kvistarna. Där byggde hen hela sin trygg värld och uppfattning. Inte konstigt att hen var rädd och arg - för en sådan liten kvist kan brytas av minsta vindpust.
Tänk om vi oftare identifierade oss med rötterna och trädets storhet – istället för en kvist eller kvinno eller mansgrenen. Eller kristen eller muslimgrenen. Eller vit eller svartgrenen.
Tänk vad mycket vidunderlig kärlek vi kan få till oss att uppleva då! Istället för vingla ytterst på en liten kvist. Och leva i rädsla för att ramla ner.
Jag är mycket färgad själv av kvinnogrenen. Klamrar mig allt som oftast fast där. Kan bli rosenrasande på ojämställdheten och våldet som här ojämlikheten till….men jag känner mig mycket starkare och stoltare ju mer jag knyter mig mot mitt mänskliga livsursprung. Jag blir liksom friare och lättare då.
Så rubriken
Jag är på riktigt
-gjorde mig glad och påmind!
Tack du okända!
RSS Feed
