Jag skulle vilja travestera Descartes en smula och säga Jag finns- alltså lever jag. Och därmed har jag betydelse..All betydelse att finnas till.
Ibland tänker jag att det är så många som i sin jakt på självförtroende via prestationer, makt och pengar – missar sitt livsförtroende. Alltså den fundamentala bekräftelse Jag finns- alltså lever jag. I den lilla My-satsen finns tacksamhet och självklarhet Att ta plats i sitt liv medan det nu pågår. Tacksam mot att vårt grundaxiom är LIV- i alla dess former.
Livsförtroende minskar inte med ålder, snarare kanske tvärtom. Det står inte och faller med din attraktivitet på arbetsmarknaden. Det kan inte köpas för allt guld i världen.
Du föds egentligen med det- men sedan glömmer du i fördumningsprocessen som startar när du börjar skolan – för att formas in i nuvarande kontext.
Du når det när du är nära dig själv- i stillhet och ensamhet. Jag når det när jag är nära mig själv. Jag hittar tillbaka till det när jag stänger ute omvärldens brus och krackeleringar från vår tids imperiums förfall och söndring.
Jag brukar säga att jag lider av utmattningsdepression när jag är på jobbet- men är friskförklarad av mig själv när jag är ledig och kan skönja frihetens horisont.
Samtiden gör det svårt att komma ihåg mitt livsförtroende- det som vet att allt är liv och lever. Och att släppa fri allt detta liv är den enda chansen att hitta livsförtroendes grund-DNA. Kärlek & Närhet, Frihet & Glädje, Sanning & frid.
Sätt ett o framför något av de begreppen och känn hur det känns inom dig- jag känner att jag förminskas, andningen blir tung och livet mister sin glans.
Så att arbeta för komma ihåg mitt livsförtroende är möjligheten att slippa känna o:et framför mina favoritord.