Jag mår illa

Guldet har minskat i värde , hörde jag häromdagen. Rika människor investerar numera  istället i bostäder-eftersomdet är en bristvara. En brist som gör dem ännu rikare .Kort sagt det finns ett stort och utbrett intresse för att upprätthålla bostadsbristen av dem som investerat dyrt i bostader. Det gäller alltifrån banker, finansbolag, byggherrar och bostadsrättsägare. De tjänar pengar på att mängder av människor inte har ett hem. Det smakar rätt illa i min mun av den vetskapen.

Det byggs väldigt lite. Och det som byggs är dyrt. Och det byggs främst bostäder för privat ägande- som du måste vara kapitalstark för att kunna köpa. Så de som är fattiga, lågavlönade eller bara har många barn riskerar att bli hemlösa eller flytta runt i en allt grisigare svart marknad av andra och tredjehandsutbud.   Eller sätta sig i skuld- hos någon som vill tjäna sig en slant till på dem som är utan.

För några decennium sedan hade troligen politiker i Sverige troligen känt sig manade att bygga billigt och nytt. För att ett hem var en slags  självklarhet. En grundtrygghet för  varje enskild människa- ett eget hem.Nu verkar politikerna helt tandlösa och mumlar om marknaden och maktlöshet inför en global värld.Och då blir tusen och åter tusen utan hem. 

Så varför har vi kvar dem? Alla dessa dyra politiker med hutlösa löner och arvoden? De verkar mest finnas som en slags fördyrande mellanhand i det marknadsekonomiska inferno världen tycks befinna sig i idag, tänker jag.Och när de slutar vara politiska så har framförallt de manliga sossarna en märklig förmåga att bli rekryterade av den andra sidan. Den tärande rika sidan i förföriskt tjusigt förpackning
Jag mår illa som Uggla så fint skaldade
 Och -Jag funderar allvarligt på att sluta rösta fram dessa sk demokratiska alibin vart fjärde år.