Det gör jag ju redan. Unnar mig, alltså . Jag unnar mig både det ena och andra. Livet. Frukost. Att titta ut på de vackra trädkronorna och himlen utanför mitt fönster. Ett roligt och utmanade arbete. Man med humor och skarpsinne. Letar skönhet. Med eller utan kamera. Äter god mat. Igår blev det marockansk kikärtsoppa. Den var väldigt god.
Jag unnar mig själv att må bra, helt enkelt Av det mesta jag möter i min vardag.
Jag unnar mig att bli glad när jag ser att den där gamla orkidén, som inte blommat på ett par år- nu börjar knoppas i köksfönstret. Jag unnar mig det. Verkligen. Att bli glad av sådana små härligheter.
Jag unnar mig alltså redan, Booking.com!
Vill jag resa söker jag upp er för boka- det har varit bra ställen jag bokat genom er. När jag har velat göra det.
Ni kanske skall vända er till de där arma stackarna som lägger ut små meddelande på Facebook och Instagram – eller berättar i fikarummet att de faktiskt har unnat sig något!!! En semester. Ett nytt plagg Ett träningspass på gymmet. En middag. (Äter inte den svenska medelklassen mat varje dag, undrar ju jag då).
Tänk så fjuttigt livet i medelklasskvarteren kan te sig vareviga dag - att man måste liksom berätta om de där tingen man unnar sig. Någon gång- så där busigt.
Jante och Luther har verkligen präntat sig in i den svenska själen. Här skall det inte unnas någonting. Livet skall vara en jämmerdal varendaste dag. Så kan ju den lyckade medelklassen få, liksom så där i förbifarten, meddela att de har åkt på semesterresa. Unnat sig ett break från Jämmerdalen! Because they are worth it. (ifall du undrar Luther…)