Trots mitt senaste inlägg om stilla min själ- så känner jag ett behov av att skriva av mig en viss frustration. För att komma ett steg längre fram. Jag behöver skriva om the male gaze och hur unga kvinnor objektifieras ständigt- så ofta att det blivit till en sort naturlag. För även om det är extremt vanligt- så är objektifieringen inte en evig naturlag. Det går att ändra. Om jag vill- och det vill jag. Verkligen.
Jag var som ung och gångbar flicka helt omedveten om hur objektifierad min könsroll som kvinna var. Och hur detta präglade mina tankar och syn på mig själv och min omvärld. Att alltid vara ett leende objekt var en del av min ungdom.
När nu mina ögon öppnats - så ser jag det överallt, vareviga dag. Riktigt tröttsamt faktiskt, måste jag säga. Men när man väl sett med sitt hjärta - så kan man inte bli blind igen. Men att gå omkring som ett blindstyre i tillvaron kan ju inte vara ett självändamål. Så jag vill gärna se. Även om jag blir jävligt less på det jag ser i media och i världen.
Igår tittade jag på thrillern Mammon på SVT- som verkar vara en bra serie, förresten- och då dök mina new female eyes on the male gaze direkt upp- i en till synes otroligt vardaglig snutt i filmen.
Den unga kvinnliga huvudrollen ska duscha- och hör och häpna- här missade regissören det givna tillfället att visa upp lite tits and ass. Eller lite ung kvinnligt hull och former.
Jag tänkte WOW- ett nytt grepp; är man i sekvensen efter ser henne tork sitt våta hår !!! Utan visat hennes bröst eller rumpa innan!
Men i sekvenser därefter ser man hennes bröstvårtor tydligt genom en tunn t-shirt. Dessa hårda bröstvårtor äger liksom ingen egentlig mening i själva berättelsen- utan är med som en självklarhet för män att titta på en minut eller så. De som gör filmer måste ha svårt att tänka sig en film utan lite objektifierade unga kvinnor- för om huvudrollen varit en medelålders dam är det troligen en nyduschad kvinna i präktig morgonrock som tittare får se- inga sexobjekt över 30 på tv inte!
Den medelålders manlige huvudrollen i Mammon följs in i sovrummet- han sliter av täcket och lägger sig - med kalsongerna på ….Inte en naken herrumpa så långt ögat kan nå . Eller ett litet stånd i kalsongen. Inte det minsta objektifiering där inte. Nej, han såg ut som vilken vanlig människa som helst som var trött och gick och lade sig. Vilket gjorde att scenen verkade trovärdig och hängde ihop med resten av historien.
Tänk er själva om det varit en kvinnlig –ung- huvudrollsinnehavare. Inte fasiken hade hon haft tönttrosorna på sig i en sådan scen….
Kan verka märkligt att jag bryr mig om sådana små detaljer som ovan nämnda Tv-serie, när IS säljer flickor som slavar och våldtar kvinnor som ett massförstörelsevapen i civilsamhället. Eller att Amnesty vill jobba för avkriminalisera sexköpen av fattiga kvinnor.
Men jag tror de hör ihop. Filmsekvenser och våldtäkter och sexköpen . De är bitar av samma halsband- och tråden som binder dem samman är att kvinnor objektifieras och avsubjektifieras. Som objekt kan du ägas, säljas, köpas, våldtas och kastas bort.
Som subjekt är du mer besvärlig att ha att göra med. Då tar du plats och finner dig inte.
Att objektifiera ett subjekt är lite knepigt att göra- det är därför manliga skådisar får alltid fortsätta vara trovärdiga subjekt- medan unga kvinnor är mest trovärdiga som objekt med tits and ass.
Så hur går man då från objekt till subjekt? Först får man fråga sig om man vill det :Att vara snygg och söt är lättförtjänta poäng att kamma hem mellan 15-24 år. Att vara subjekt kan ju stöta bort en hel del killar och äldre män som vill ha enkla objekt att vara med. Och har man hoppat på det tåget så är det svårt att hoppa av när objektifieringen kommit in i ditt egna huvud- och du börjar se på dig själv som ett objekt- mer desperat för varje år som går.Då är man ett tacksamt kap i kommersiella krafters nät!. och det är lätt att kidnappas av sina egna tankar, vill jag lova!
Sedan är möjligheterna att agera självständigt subjekt mycket svårare i ekonomiskt och sociala samhällen. Ett statistiskt faktum är att det är större åldersskillnad mellan man och kvinna i fattiga otrygga länder- medan i länder där ensamma kvinnor kan klara sig själva- så är man mer intresserad av en jämnårig man som livspartner.
Sedan har vi det svåra och riktigt tunga
Mitt hjärta blöder för dessa barn som säljs som slavar i IS-krigets vansinne. Eller våldtas i krig som ett vapen för att splittra och söndra inifrån.
Och jag vet verkligen inte hur man eller jag ska kunna göra något för att få ett slut på detta onda som sker i vår värld just nu. Det enda jag förmår är att se. Och lägga ihop. Och förstå . Och försöka göra något i min närmaste omgivning. Som att subjektifiera mig så mycket jag förmår- även om min popularitet minskar i kvantitet
Det är inte mycket att komma med.
Men jag kan inte bättre just nu.
Jag var som ung och gångbar flicka helt omedveten om hur objektifierad min könsroll som kvinna var. Och hur detta präglade mina tankar och syn på mig själv och min omvärld. Att alltid vara ett leende objekt var en del av min ungdom.
När nu mina ögon öppnats - så ser jag det överallt, vareviga dag. Riktigt tröttsamt faktiskt, måste jag säga. Men när man väl sett med sitt hjärta - så kan man inte bli blind igen. Men att gå omkring som ett blindstyre i tillvaron kan ju inte vara ett självändamål. Så jag vill gärna se. Även om jag blir jävligt less på det jag ser i media och i världen.
Igår tittade jag på thrillern Mammon på SVT- som verkar vara en bra serie, förresten- och då dök mina new female eyes on the male gaze direkt upp- i en till synes otroligt vardaglig snutt i filmen.
Den unga kvinnliga huvudrollen ska duscha- och hör och häpna- här missade regissören det givna tillfället att visa upp lite tits and ass. Eller lite ung kvinnligt hull och former.
Jag tänkte WOW- ett nytt grepp; är man i sekvensen efter ser henne tork sitt våta hår !!! Utan visat hennes bröst eller rumpa innan!
Men i sekvenser därefter ser man hennes bröstvårtor tydligt genom en tunn t-shirt. Dessa hårda bröstvårtor äger liksom ingen egentlig mening i själva berättelsen- utan är med som en självklarhet för män att titta på en minut eller så. De som gör filmer måste ha svårt att tänka sig en film utan lite objektifierade unga kvinnor- för om huvudrollen varit en medelålders dam är det troligen en nyduschad kvinna i präktig morgonrock som tittare får se- inga sexobjekt över 30 på tv inte!
Den medelålders manlige huvudrollen i Mammon följs in i sovrummet- han sliter av täcket och lägger sig - med kalsongerna på ….Inte en naken herrumpa så långt ögat kan nå . Eller ett litet stånd i kalsongen. Inte det minsta objektifiering där inte. Nej, han såg ut som vilken vanlig människa som helst som var trött och gick och lade sig. Vilket gjorde att scenen verkade trovärdig och hängde ihop med resten av historien.
Tänk er själva om det varit en kvinnlig –ung- huvudrollsinnehavare. Inte fasiken hade hon haft tönttrosorna på sig i en sådan scen….
Kan verka märkligt att jag bryr mig om sådana små detaljer som ovan nämnda Tv-serie, när IS säljer flickor som slavar och våldtar kvinnor som ett massförstörelsevapen i civilsamhället. Eller att Amnesty vill jobba för avkriminalisera sexköpen av fattiga kvinnor.
Men jag tror de hör ihop. Filmsekvenser och våldtäkter och sexköpen . De är bitar av samma halsband- och tråden som binder dem samman är att kvinnor objektifieras och avsubjektifieras. Som objekt kan du ägas, säljas, köpas, våldtas och kastas bort.
Som subjekt är du mer besvärlig att ha att göra med. Då tar du plats och finner dig inte.
Att objektifiera ett subjekt är lite knepigt att göra- det är därför manliga skådisar får alltid fortsätta vara trovärdiga subjekt- medan unga kvinnor är mest trovärdiga som objekt med tits and ass.
Så hur går man då från objekt till subjekt? Först får man fråga sig om man vill det :Att vara snygg och söt är lättförtjänta poäng att kamma hem mellan 15-24 år. Att vara subjekt kan ju stöta bort en hel del killar och äldre män som vill ha enkla objekt att vara med. Och har man hoppat på det tåget så är det svårt att hoppa av när objektifieringen kommit in i ditt egna huvud- och du börjar se på dig själv som ett objekt- mer desperat för varje år som går.Då är man ett tacksamt kap i kommersiella krafters nät!. och det är lätt att kidnappas av sina egna tankar, vill jag lova!
Sedan är möjligheterna att agera självständigt subjekt mycket svårare i ekonomiskt och sociala samhällen. Ett statistiskt faktum är att det är större åldersskillnad mellan man och kvinna i fattiga otrygga länder- medan i länder där ensamma kvinnor kan klara sig själva- så är man mer intresserad av en jämnårig man som livspartner.
Sedan har vi det svåra och riktigt tunga
Mitt hjärta blöder för dessa barn som säljs som slavar i IS-krigets vansinne. Eller våldtas i krig som ett vapen för att splittra och söndra inifrån.
Och jag vet verkligen inte hur man eller jag ska kunna göra något för att få ett slut på detta onda som sker i vår värld just nu. Det enda jag förmår är att se. Och lägga ihop. Och förstå . Och försöka göra något i min närmaste omgivning. Som att subjektifiera mig så mycket jag förmår- även om min popularitet minskar i kvantitet
Det är inte mycket att komma med.
Men jag kan inte bättre just nu.
RSS Feed
