Jämlikhet är att dela lika; på sorger och besvär, på glädjeämnen och möjligheter. På makt och pengar.
Så enkelt är det. Läs igen. Så enkelt är det. Så varför är det inte så enkelt och bra för oss alla? Vad stoppar oss? Vill vi inte ha roligt på riktigt? Jo, dettror jag vi vill! Men vi har lurats i att det inte är möjligt av nuvarande regelsättare.
Att leka tillsammans är lika roligt för kompisarna om det är likadana regler som gäller. Att vinna och förlora är lika möjligt för alla som är med. Att positionera en ständig vinnare och en ständig förlorare är inte roligt. Inte för någon av parterna. Att alltid vinna är inte utvecklande- och därmed inte spännande. En mängd obehagliga egenskaper och handlingar följer med som konsekvenser av ständigt vinnarskap. Att alltid förlora föder maktlöshet och depression, kronisk sådan. Det är inte heller så bra för val av handlingar och beteendemönster.
Världen har i tusentals år positionerat sig i vinnare (vita, rika, män) och förlorare( svarta, fattiga, kvinnor).
Nu börjar alltfler i förlorarlaget öppet säga; att det här är ta mig fan ingen roligt, längre. Vi vill inte längre vara med och leka den orättfärdiga leken som skapar elaka vinnare och ledsna förlorare. Vi hittar på en ny lek!
En lek där all får vara med- på sina villkor. Där reglerna kan ändras över tid- men alltid utgå från grundregeln Jämlikhet är att dela lika. På allt.Och jämlikhet skall råda för att det skall vara kul och spännande för alltid.
Jag hör ptoteststormen inne imitt huvud. Den säger på bred skånska. De gaur inte.
Det är en massa saker som inte gått förr om åren, som går nu; månresor, flygresor, kvinnliga presidenter, internet, mobiler, takodlingar, delat ledarskap. Och så vidare.Och så vidare...
Det har gått att förändra det omöjliga för att någon velat det. Velat något nytt.
Och över tid så har det förändrats.På riktigt.
Så nu vill jag att det skall lekas en ny lek. Jag är trött på att mitt fysiska och sociala kön renderar mig en självklar plats i förlorarlaget. Jag kan absolut förlora - då och då-för att lära mig nya saker Men jag vill också vinna och glädjas åt en rättvis och jämn matchlek som jag har chans att vinna - då och då.
För orättvisa gör mig ledsen- och sedan förbannad.
Så nästa gång jag går in på ett café, en arbetsplats, ett styrelserum eller stad där jag missat den osynliga texten- bara för män- så skall jag titta ägaren i ögonen och kräva ett respektfullt beteende även för mig- och inte vara tyst och ledsen och förbannad på att reduceras ner som ovärdig skit som stör den manliga vinnargemenskapen. För klarar vinnarlaget inte av att fika med en ur förlorarlaget- så är deras vinst inte ärligen förtjänad! Då är det fusk!!!(och det vet dom om)
Så enkelt är det. Läs igen. Så enkelt är det. Så varför är det inte så enkelt och bra för oss alla? Vad stoppar oss? Vill vi inte ha roligt på riktigt? Jo, dettror jag vi vill! Men vi har lurats i att det inte är möjligt av nuvarande regelsättare.
Att leka tillsammans är lika roligt för kompisarna om det är likadana regler som gäller. Att vinna och förlora är lika möjligt för alla som är med. Att positionera en ständig vinnare och en ständig förlorare är inte roligt. Inte för någon av parterna. Att alltid vinna är inte utvecklande- och därmed inte spännande. En mängd obehagliga egenskaper och handlingar följer med som konsekvenser av ständigt vinnarskap. Att alltid förlora föder maktlöshet och depression, kronisk sådan. Det är inte heller så bra för val av handlingar och beteendemönster.
Världen har i tusentals år positionerat sig i vinnare (vita, rika, män) och förlorare( svarta, fattiga, kvinnor).
Nu börjar alltfler i förlorarlaget öppet säga; att det här är ta mig fan ingen roligt, längre. Vi vill inte längre vara med och leka den orättfärdiga leken som skapar elaka vinnare och ledsna förlorare. Vi hittar på en ny lek!
En lek där all får vara med- på sina villkor. Där reglerna kan ändras över tid- men alltid utgå från grundregeln Jämlikhet är att dela lika. På allt.Och jämlikhet skall råda för att det skall vara kul och spännande för alltid.
Jag hör ptoteststormen inne imitt huvud. Den säger på bred skånska. De gaur inte.
Det är en massa saker som inte gått förr om åren, som går nu; månresor, flygresor, kvinnliga presidenter, internet, mobiler, takodlingar, delat ledarskap. Och så vidare.Och så vidare...
Det har gått att förändra det omöjliga för att någon velat det. Velat något nytt.
Och över tid så har det förändrats.På riktigt.
Så nu vill jag att det skall lekas en ny lek. Jag är trött på att mitt fysiska och sociala kön renderar mig en självklar plats i förlorarlaget. Jag kan absolut förlora - då och då-för att lära mig nya saker Men jag vill också vinna och glädjas åt en rättvis och jämn matchlek som jag har chans att vinna - då och då.
För orättvisa gör mig ledsen- och sedan förbannad.
Så nästa gång jag går in på ett café, en arbetsplats, ett styrelserum eller stad där jag missat den osynliga texten- bara för män- så skall jag titta ägaren i ögonen och kräva ett respektfullt beteende även för mig- och inte vara tyst och ledsen och förbannad på att reduceras ner som ovärdig skit som stör den manliga vinnargemenskapen. För klarar vinnarlaget inte av att fika med en ur förlorarlaget- så är deras vinst inte ärligen förtjänad! Då är det fusk!!!(och det vet dom om)
RSS Feed
