Jag läste en bra artikel i DN om en gedigen socialarbetare av den gamla sorten- den sorten som vågar vara ute och träffa människor. Prata med dem Inte om dem. Bettan Byvald är en ovanlig person i dagens Sverige. Dessvärre.
Hon möter dagligen de som lever i fattigdom och i ett utanförskap - eftersom vi i detta landet inte lyckats möta varandra, gamla och nya svenskar - och prata om våra så olika verklighetsbilder vi socialiserats att ha i våra olika samhällen. Där det individualistiska synsättet står mot den kollektivistiska. tänket
Bettan Byvald träffar dem alla i sin vardag i Angered. Sekulariserade svenskar med ringa gudstro och muslimer där gud är med i vardagen liksom i rättsväsendet och familjen
Och detta i en samtid som präglas av en kraftigt ökad segregation och ekonomiska klyftor som ökar för varje år i det forna folkhemmet. Bettan möte de vi fruktar mest av allt i vår moderna tid- de unga pojkarna och flickorna som ansluter sig till IS- de som bär på ett hat mot det västerländska sättet att leva- och hon ser mekanismerna bakom. Utanförskapet, kriminaliteten och drömmen om spänning. Att vara någon av betydelse när man känts sig ingenting värd. En säker må–dåligt- cocktail. Åtminstone efter ett tag.
Det som dock slår mig i artikeln är den ringa problematiseringen om den svenska modellen. Alla ska liksom bli svenskar som vi. Tycka som vi. Tänka som vi- utan att de har vår historia med sig. Jag tänker att det känns så övermagat att alla ska bli som en svensk för att få finnas till.
Kan vi verkligen inte lära oss något av alla de tusentals människor som kommer till vårt land med tusenfaldiga erfarenheter? Måste all lära sig ta i hand för att duga till? Eller kan man lära sig att hälsa på annat sätt? Bara hälsningssättet är lika respektfullt för alla parter- så är det väl skit samma om vi tar i hand, kindpussas, kramas eller lägger handen vid hjärtat?
Och hur mår vi i vårt individuella synsätt? Det käkas en massa piller i det här landet för att stå ut med sig själv och sin vardag med sömnlöshet, värk och ångest. Är vi helt hundra på att vi svenskar har hittat det enda sättet att bli lyckliga på? Är vi så där våldsamt glada i djungeln av pensionsförsäkringar, haltande äldreboenden, friskolor, skilsmässor och dåliga ligg? Eller att vara så där svensk och ensam om kvällen och helgen när åren går och man inte längre orkar hänga med i kroglivets happy hours?
Jag inser att det är djupt problematisk när kriminella gäng slår sig samman med patriarkala system som gömmer sig under religioners flagg- det gäller högerfundamentalistiska kristna likväl som islamistiska muslimer – jag är inte så kunnig på buddister och hinduers framfart under falska förespeglingar. ..
Att män hotar kvinnor som vill använda sin rösträtt, är ett brott mot mänskliga rättigheter och därmed demokratins innersta väsen. Att uppfostra ett barn till ett kön är ett dundersäkert sätt att halvera hens potentialitet i all dess gudomlig mänsklighet.
Att tvinga människor att bära vissa plagg är integritetskränkande - att hjärntvätta dem likaså. Det gäller kulturer i väst liksom öst, nord som syd.
Det är därför mötet mellan oss alla är så viktigt- så vi kan få nya perspektiv .Pröva våra argument. Håller de? Eller ska jag ta och lära mig något nytt? Något ytterligare?
Att vår tid är komplex, det är den. Det håller jag med om Det blir den med mångfald och lärdomar, nämligen. Men att återgå till enfalden oavsett vilken flagg den råkar segla under kommer inte fungera. För framtiden är redan här. Och den vill vidare. Om vi tar chansen att öppna upp lite grann och våga fråga. Varför tycker du så?
Hon möter dagligen de som lever i fattigdom och i ett utanförskap - eftersom vi i detta landet inte lyckats möta varandra, gamla och nya svenskar - och prata om våra så olika verklighetsbilder vi socialiserats att ha i våra olika samhällen. Där det individualistiska synsättet står mot den kollektivistiska. tänket
Bettan Byvald träffar dem alla i sin vardag i Angered. Sekulariserade svenskar med ringa gudstro och muslimer där gud är med i vardagen liksom i rättsväsendet och familjen
Och detta i en samtid som präglas av en kraftigt ökad segregation och ekonomiska klyftor som ökar för varje år i det forna folkhemmet. Bettan möte de vi fruktar mest av allt i vår moderna tid- de unga pojkarna och flickorna som ansluter sig till IS- de som bär på ett hat mot det västerländska sättet att leva- och hon ser mekanismerna bakom. Utanförskapet, kriminaliteten och drömmen om spänning. Att vara någon av betydelse när man känts sig ingenting värd. En säker må–dåligt- cocktail. Åtminstone efter ett tag.
Det som dock slår mig i artikeln är den ringa problematiseringen om den svenska modellen. Alla ska liksom bli svenskar som vi. Tycka som vi. Tänka som vi- utan att de har vår historia med sig. Jag tänker att det känns så övermagat att alla ska bli som en svensk för att få finnas till.
Kan vi verkligen inte lära oss något av alla de tusentals människor som kommer till vårt land med tusenfaldiga erfarenheter? Måste all lära sig ta i hand för att duga till? Eller kan man lära sig att hälsa på annat sätt? Bara hälsningssättet är lika respektfullt för alla parter- så är det väl skit samma om vi tar i hand, kindpussas, kramas eller lägger handen vid hjärtat?
Och hur mår vi i vårt individuella synsätt? Det käkas en massa piller i det här landet för att stå ut med sig själv och sin vardag med sömnlöshet, värk och ångest. Är vi helt hundra på att vi svenskar har hittat det enda sättet att bli lyckliga på? Är vi så där våldsamt glada i djungeln av pensionsförsäkringar, haltande äldreboenden, friskolor, skilsmässor och dåliga ligg? Eller att vara så där svensk och ensam om kvällen och helgen när åren går och man inte längre orkar hänga med i kroglivets happy hours?
Jag inser att det är djupt problematisk när kriminella gäng slår sig samman med patriarkala system som gömmer sig under religioners flagg- det gäller högerfundamentalistiska kristna likväl som islamistiska muslimer – jag är inte så kunnig på buddister och hinduers framfart under falska förespeglingar. ..
Att män hotar kvinnor som vill använda sin rösträtt, är ett brott mot mänskliga rättigheter och därmed demokratins innersta väsen. Att uppfostra ett barn till ett kön är ett dundersäkert sätt att halvera hens potentialitet i all dess gudomlig mänsklighet.
Att tvinga människor att bära vissa plagg är integritetskränkande - att hjärntvätta dem likaså. Det gäller kulturer i väst liksom öst, nord som syd.
Det är därför mötet mellan oss alla är så viktigt- så vi kan få nya perspektiv .Pröva våra argument. Håller de? Eller ska jag ta och lära mig något nytt? Något ytterligare?
Att vår tid är komplex, det är den. Det håller jag med om Det blir den med mångfald och lärdomar, nämligen. Men att återgå till enfalden oavsett vilken flagg den råkar segla under kommer inte fungera. För framtiden är redan här. Och den vill vidare. Om vi tar chansen att öppna upp lite grann och våga fråga. Varför tycker du så?
RSS Feed